I år har utbudet av musik vart bland det bästa någonsin.
The Hives stod för den i särklass bästa konserten. Hur mäktigt är det inte att se den enorma publikmassan vid Hawwii när Fagerstas söner släpper loss...
Men störst av alla är ändå Lasse. Ni vet en liten blyg, rödlätt kille med gitarr.
Han har gjort vad ingen annan någonsin gjort. Han har spelat på Hultsfred tre gånger - samma festival!
Frågan är; varför tre spelningar på en de mindre scenerna?
Jag tror mig kunna gissa att det säkert är Lasse som vill ha det så och för att få honom dit fick Rockparty gå med på det. Kanske en kompromiss där liten scen möts md tre spelningar.
Hur som helst är han störst. Han förenar gamla och unga. Han förenar vispoeter med svartrockare. Han förenar sin musik med vår känslor.

Hultsfredsfestivalen 2005 klassas som en succéfestival. Svårt att inte hålla med. Publikrekord. Två dagar med kanonväder. En med lite regn. Det hör till. Annars kommer inte den riktiga festivalkänslan och stanken av lera...
Trots en bit över 30 000 människor är det lugna gatan. Och det är det besökarna helt vill hålla fram.
Den sköna och harmoniska stämningen.
Det är kanske det viktigaste för Hultsfred.
Hur alla dessa ungdomar som besöker festivalen kan visa på sån ödmjuk attityd, sån värme. Det är trångt, det är ömsom varmt. ömsom blött och regnigt. Men stöter man emot någon i trängseln blir det nästan alltid ett "Åhh, förlåt mig..."
Hur ofta hörs det i korvkön utanför de lokala danshaken...?

En annan viktig sak är att inte stanna. Att inte låta sig tro att nu går det inte längre.
Men den tanken tror jag inte finns i Hultsfred. Är det någonstans det går, så är det väl där.
Betänk hur det var när festivalen startades. När den började växa, när det var dags för öltält ...
Vilka strider.
För att få till ett enda tält där det skull få serveras mellanöl...
Herre gud så fjärran det känns i dag. Men det rör sig ändå bara om något dussintalet år sen.
I dag finns det i alla fall fyra pubar med öl och vinservering inom det allmänna området. Sen har vi alla backstagebarer och serveringar.
Självklarheten nu. Men inte då.
Men det är där de som byggt Hultsfred visar sin styrka. Det går att försätta berg av gamla cementerade synsätt också....
Resultatet? Ja, inte har det blivit mer fylla i alla fall.
Folk flanerar runt, tar sig en öl, kollar in något band, eller kanske ännu mer bara tittar på folk, eller rent av letar efter folk hemifrån...

Ekonomiska underskott har några gånger hängt som kvarnstenar i hasorna på festivalen ocg gamarna har vädrat morgonluft. Knappast den här gången. Redan i dag lär ledningen börja ta tag i nästa års festival.
Många frågar sig hur länge Hultsfred kan leva vidare?
Länge. Rent av hur länge som helst.
Många av de som kom i år var i Hultsfred för första gången. Kanske de rent av är barn till föräldrar som var på festivalen 1986, 87 eller 88...
Vem vet vilka rötter de unga besökarna egentligen har i myllan ute på campingen...
Och de kommer tillbaka. Och så länge det finns de som är redo att jobba för att hålla i organisationen som syr hela kalaset så lever Hultsfred. Precis lika mycket som de tre dagarnas rekordfestival.