Välkommen till rena svinstian...

Det är här det händer. Enligt vissa festivalbesökare i alla fall. För andra är det ett nödvändigt ont. Tält, tält tält. Och skit, skit, skit. Ingen festival utan camping. Och ingen camping utan lera.

Jonathan Callus, Jonna Wikström, Lotta Lindkvist och Evelina Hultkvist från Göteborg och Alingsås lever campingliv.

Jonathan Callus, Jonna Wikström, Lotta Lindkvist och Evelina Hultkvist från Göteborg och Alingsås lever campingliv.

Foto:

Hultsfred 20052005-06-20 08:14

För ett par dagar är det här 30 000 festivalbesökares hem. Tälten står i princip på varandra. Det där med säkerhetsavstånd mellan tälten är en bortglömd paragraf. Man får kliva, trippa och trixa sig fram.
Det är på campingen man hittar allt det som liksom gör en festival till en festival. Människor av alla slag, triangakök med nudlar i, chips och öl till frukost, sopor, skratt, möten, upptåg. För många är campingen det allra bästa med att åka på festival. För andra är det ett helvete som måste genomlevas.
Jag slog mig ner i ett tältläger från Göteborg och Alingsås och hittade motpolerna.

Himmel eller helvete
- Jag tycker det är grymt svinigt. Det är vidrigt. Men så måste man ju vara här, säger Evelina Hultkvist.
Kompisen Lotta Lindkvist håller inte med.
- Jag tycker det är asgrymt. Campingen är hur rolig som helst. Det är 75% av hela nöjet. Här kan man leva ut sina lustar och göra som man vill.
Det är just det Evelina är emot. Att folk gör som dom vill. Slänger skräp och kissar här och där. Att ingen visar respekt.
Men hon håller med Lotta om att festivalcampingen är en mötesplats, en paus från det vanliga samhället.
- Här finns inga regler och lagar. Därmed försvinner alla formella regler som att man inte ska prata med folk man inte känner. Här kan man gå in i ett tält och lägga sig och säga hej. Annars sätter man sig ju inte ens bredvid någon på ett tåg och pratar, säger Lotta.

Överlevnad
Men hur gör man då för att överleva på en festivalcamping?
Våtservetter, öl och rena underkläder är det som rekommenderas, i alla fall i det här tältlägret.
- Jag har med mig 20 trosor. Det är så skönt att byta. Då känner man sig fräsch, säger Evelina.
Det gäller också att välja en torr yta och att bo på långt avstånd från bajamajorna.
Men det där med att duscha är ett projekt som knappast någon orkar med.
- Jag duschar inte på hela festivalen. Jag badar istället, säger Jonathan Callus.
Vattenkranarna går också bra att skölja av sig i.

Tidigt
Hur ser en vanlig dag ut på campingen då?
- Man vaknar sjukt tidigt av att tältet är som ett växthus och att grannarna spelar väldigt dålig musik. Sen köar man 40 minuter för att komma in på ICA och köpa frukost. Om man vill duscha får man köa två timmar, så då kanske man badar. Sen sitter vi och pratar. På eftermiddagen piggnar man till och börjar dricka öl. Sen kollar vi på band. Det är typ så, berättar Lotta.
- Fast jag skulle gärna bo på hotell. Eller åtminstone på husvagnscampingen. Jag vet egentligen inte varför jag åkte hit. Förra året var hemsk, säger Evelina.
Men något är det väl. Eftersom hon kommer tillbaka.
Gemenskapen kanske. Att alla pratar med alla. Och att campingen hör ihop med festivalen, att inget överlever utan den andra.
Fast själv är jag glad att jag bara är på besök. Jag är väl ingen riktig festivalare. Och vet ni vad... det känns helt okej.

Ingen festival utan camping och ingen camping utan lera.
Ingen festival utan camping och ingen camping utan lera.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!