VĂ€lkommen till rena svinstian...

Det Àr hÀr det hÀnder. Enligt vissa festivalbesökare i alla fall. För andra Àr det ett nödvÀndigt ont.
TÀlt, tÀlt tÀlt. Och skit, skit, skit. Ingen festival utan camping. Och ingen camping utan lera.

Jonathan Callus, Jonna Wikström, Lotta Lindkvist och Evelina Hultkvist frÄn Göteborg och AlingsÄs lever campingliv.

Jonathan Callus, Jonna Wikström, Lotta Lindkvist och Evelina Hultkvist frÄn Göteborg och AlingsÄs lever campingliv.

Foto:

Hultsfred 20052005-06-20 08:14

För ett par dagar Àr det hÀr 30 000 festivalbesökares hem. TÀlten stÄr i princip pÄ varandra. Det dÀr med sÀkerhetsavstÄnd mellan tÀlten Àr en bortglömd paragraf. Man fÄr kliva, trippa och trixa sig fram.
Det Àr pÄ campingen man hittar allt det som liksom gör en festival till en festival. MÀnniskor av alla slag, triangakök med nudlar i, chips och öl till frukost, sopor, skratt, möten, upptÄg. För mÄnga Àr campingen det allra bÀsta med att Äka pÄ festival. För andra Àr det ett helvete som mÄste genomlevas.
Jag slog mig ner i ett tÀltlÀger frÄn Göteborg och AlingsÄs och hittade motpolerna.

Himmel eller helvete
- Jag tycker det Àr grymt svinigt. Det Àr vidrigt. Men sÄ mÄste man ju vara hÀr, sÀger Evelina Hultkvist.
Kompisen Lotta Lindkvist hÄller inte med.
- Jag tycker det Àr asgrymt. Campingen Àr hur rolig som helst. Det Àr 75% av hela nöjet. HÀr kan man leva ut sina lustar och göra som man vill.
Det Àr just det Evelina Àr emot. Att folk gör som dom vill. SlÀnger skrÀp och kissar hÀr och dÀr. Att ingen visar respekt.
Men hon hÄller med Lotta om att festivalcampingen Àr en mötesplats, en paus frÄn det vanliga samhÀllet.
- HÀr finns inga regler och lagar. DÀrmed försvinner alla formella regler som att man inte ska prata med folk man inte kÀnner. HÀr kan man gÄ in i ett tÀlt och lÀgga sig och sÀga hej. Annars sÀtter man sig ju inte ens bredvid nÄgon pÄ ett tÄg och pratar, sÀger Lotta.

Överlevnad
Men hur gör man dÄ för att överleva pÄ en festivalcamping?
VÄtservetter, öl och rena underklÀder Àr det som rekommenderas, i alla fall i det hÀr tÀltlÀgret.
- Jag har med mig 20 trosor. Det Àr sÄ skönt att byta. DÄ kÀnner man sig frÀsch, sÀger Evelina.
Det gÀller ocksÄ att vÀlja en torr yta och att bo pÄ lÄngt avstÄnd frÄn bajamajorna.
Men det dÀr med att duscha Àr ett projekt som knappast nÄgon orkar med.
- Jag duschar inte pÄ hela festivalen. Jag badar istÀllet, sÀger Jonathan Callus.
Vattenkranarna gÄr ocksÄ bra att skölja av sig i.

Tidigt
Hur ser en vanlig dag ut pÄ campingen dÄ?
- Man vaknar sjukt tidigt av att tÀltet Àr som ett vÀxthus och att grannarna spelar vÀldigt dÄlig musik. Sen köar man 40 minuter för att komma in pÄ ICA och köpa frukost. Om man vill duscha fÄr man köa tvÄ timmar, sÄ dÄ kanske man badar. Sen sitter vi och pratar. PÄ eftermiddagen piggnar man till och börjar dricka öl. Sen kollar vi pÄ band. Det Àr typ sÄ, berÀttar Lotta.
- Fast jag skulle gÀrna bo pÄ hotell. Eller Ätminstone pÄ husvagnscampingen. Jag vet egentligen inte varför jag Äkte hit. Förra Äret var hemsk, sÀger Evelina.
Men nÄgot Àr det vÀl. Eftersom hon kommer tillbaka.
Gemenskapen kanske. Att alla pratar med alla. Och att campingen hör ihop med festivalen, att inget överlever utan den andra.
Fast sjÀlv Àr jag glad att jag bara Àr pÄ besök. Jag Àr vÀl ingen riktig festivalare. Och vet ni vad... det kÀnns helt okej.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!