Och Mire Kay lyckas inte göra Stora Dans till särskilt mycket mer än ett regnskydd. Musiken passar egentligen perfekt till skyfallet: en gitarr och en cello och två rätt underbara röster.
Det blir en mysig stund, men självsäkerheten och attityden saknas. Både i texterna och i framförandet. Emelie Molin och Victoria Skoglund behöver faktiskt inte be om ursäkt för sig själva. Det är bara onödigt. 
När konserten är slut stängs himmelen.