Duon drar upp ett högt tempo och den stora publiken är inte sen att hänga på. Det blir ett härligt gung. Men det är inte den avslutningskonsert man vill ha på en festival i Hultsfred. This is Hultsfred är nytt och lovvärt, men varje festival i Hultsfred kämpar mot historien.
Jag är långt ifrån den mest erfarna Hultsfredsbesökaren, men jag har sett Thåström avsluta alltihop och den enda egentliga slutsatsen man kan dra av den första This is Hultsfred är: det blir aldrig, aldrig som förr.
Historien är så stolt, så stor. Hade jag varit här för första gången i lördags och någon sagt att Morrissey sjungit "Satellite of love" där borta vid vattnet hade jag svarat: Säkert! Och i det där tältet tillverkas nästa Messias...
Näääk & Nimo blir mest bara en plågsam påminnelse om fornstora dagar. Det går inte att inte längta tillbaka. Och hoppas att This is Hultsfred utvecklas till nästa år.