Och jag kan inte lyssna på metal eller riktigt hård hårdrock. Skulle hellre placera två minor i öronen än lyssna på Slipknot. Skulle hellre spendera ett helt liv i kinesiskt arbetsläger än gå på Sweden Rock.
Därför är det svårt att tänka sig en sämre lämpad person för att skriva om metal än undertecknad. Det är som om Kristina Lugn skulle analysera en hockeymatch.
Men de lokala förmågorna i Mashima ger allt på scenen. De känns samspelta och fyller definitivt upp festivalens största scen.
Men om musiken är bra eller inte? Ingen aning.