Max hundra personer ser det holländska bandet Project Bongo, tillika festivalens enda utländska bokning. Det är inte glest mellan raderna, man skulle kunna klämma in ett Swedspan mellan dem i världens finaste Teaterlada.
Det är som det är och man kan inte jämföra med förr. Problemet är inte att det är mindre folk, problemet är att det är så pass lite folk att det påverkar banden, hela området och alla (eller de få) som är där. En konsert är en stämning, en symbios av bandet och publiken. I Hultsfred får man bara den ena delen.
I fallet Projekt Bongo är det särskilt synd. Jag kan inte tänka mig hur sämre förutsättningar för en lyckad konsert skulle se ut. De åker från Holland, får spela tidig fredag kväll och möts av 80 personer i Teaterladan.
Krämar ur
Man har den omgivning man har - och det enda man kan göra är att relatera till den. Det holländska bandet ska ha all cred för det. De krämar ut precis allting ur den här omgivningen - och ger en grym spelning med sin gladpop.
Project Bongo spelar en luftig sötindie som till och med tänder dansnerven i en betongkloss. Låtar som "She" och "Dancing Monkey" kommer att överleva den här sommaren och vi få som såg konserten kommer definitivt att höra mer från det här bandet. Jag vill göra det.
Gör allt av omgivningen
Det här är min första text från årets Hultsfredsfestival. Jag lovar, dyrt och heligt, att den är den sista som gnäller på folktomheten.
Project Bongo krämar ur allting ur omgivning och ger en grym spelning med sin fladpop. Foto: Sandra Madestam
Foto:
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!