Snabb stråkmusik bandas med sång utan krusiduller.
Allt enligt receptet "en del Lifvens på tre delar The Clash".
På scenen håller ingen tillbaka, de kastar med benen, viker sig dubbelt av ansträngning, hoppar och spelar så att det är ett mirakel att inga fingrar ramlar av.
De sju bandmedlemmarna ler och skrattar på scenen. De är jämspelta och tillsammans håller de energin från början till slutet.
De spelar ny låtar som bland annat "Placer" eller som de själva säger "Bumbybjörns"- låten. Låten ger av sig själv förklaring till varför, det bubblar om den på ett musikaliskt vis. Publiken svarar genom att röra sig fortare, speciellt i höjdled. Captain Jacks Army blandar konserten ut långsammare och svårmodiga sånger med lyriska publåtar och lyckas genom vändningarna behålla en enastående scennärvaro.
Det kanske mest fantastiska med bandets bedrift är att lyckas lyfta stämningen hos alla besökare.
Den småsömniga eftermiddagslunken förvandlas till musiklycka och när konserten är över applåderas det så frenetiskt att bandet inte kan låta bli att köra en sista låt.