Sakta men säkert växer det fram ännu en tomte ur den rejäla kubben. Med vana snitt med motorsågen formar Anders tomteluvan.

Så tystnar sågen, han tar en paus i arbetet. Tomtekubben, som ska bli tomtegubben, får vänta på sin luva, medan vi talas vid.

Anders Johansson berättar att han jobbat med motorsågskonst sedan fem, sex år tillbaka. Träsnideri har han jobbat med betydligt längre.

– Det är skapandet som är drivkraften, säger han. Jag vill alltid ha några projekt igång.

Sedan några år tillbaka är han pensionär från jobbet som kyrkvaktmästare i Hultsfred och det betyder förstås att det blir ännu mer tid i snickarboden och på vedbacken.

Det sätter förstås också sina spår i trädgården. I en stor gran kikar en tomte fram, det sitter ugglor och andra fåglar Och på parkeringsplatsen hänger ett helt gäng tomtar.

Ute vid vägen står dessutom jägaren ”Stig-Lennart” och hans hund på spaning efter älg. Vad de inte vet är att älgen Hälge står bakom ryggen på honom och trycker bakom ett träd.

Strax intill finns dessutom en hel älgfamilj som står och räknar bilar.

– Hälge är lite av ett favoritmotiv, säger Anders Johansson, som också blivit välkänd för sina stora björnar. Den största hittills blev nästan två och en halv meter hög.

Motorsågskonsten är på sitt sätt väldigt säsongsbetonad. Det blir mest vår och höst som Anders går ut på vedbacken och sågar. På sommaren är det för varmt, och på vintern för kallt.

Favoritmaterialet är furukubbar, gärna stora och rejäla. Men det går för all del bra med andra träslag också. Fast inte alla. En av tomtarna på gården har fått genomgå en ganska omfattande plastikkirurgi, sedan materialet börjat spricka. Operationen lyckades och tomten känner sig vid god vigör igen.

– Det började med att jag såg en som höll på med motorsågskonst, och då kände jag att jag ville prova. Så jag började med min gamla Husqvarnasåg. Fast den höll inte länge. Så nu har jag skaffat mig ett par andra.

Men Anders Johansson har fler strängar på sin lyra än bara motorsågen.

– Jag täljer också, säger han, och tar oss med in i snickarboden. Därinne tillbringas många timmar. Inte minst så här års. Träsnideri är ganska säsongsbetonat.

– På sommaren vill man inte sitta här inte, säger han.

Så mycket mer blir det i stället så här års.

– Det är väldigt avkopplande att komma hit ut och tälja, säger han. Jag brukar sätta på lite klassisk musik. Eller i alla fall lugn musik.

Och med musik och träbit går timmarna fort. Tiden bara rusar i väg, som alltid när man uppslukas av det man håller på med.

– Fast jag provade med Lifvens en gång, säger Anders, men det gick inget vidare, det blev för härjigt. Det måste vara lugn musik i snickarboden.

I snickarboden är det varmt och skönt, jämfört med ute på vedbacken. I hyvelbäcken sitter ett halvfärdigt projekt, som ska bli en äldre man med käpp.

– Det är mycket lättare att få till uttrycken på gamla människor, säger Anders. Att göra yngre människor är mycket svårare. Barnansikten är allra svårast tycker jag, och det har jag hört många andra säga också.

För just ansiktsuttrycken är viktiga, tycker han. Det får figurerna att berätta något, de blir mer levande helt enkelt.

Döderhultarn är en förebild för Anders när det gäller ansikten.

– Han kunde med enkla metoder och ganska grova snitt få till levande ansikten, säger Anders.