Lars Vilks teckningar av profeten Muhammed som rondellhund, de så kallade Muhammedteckningarna, publicerades först av tidningen Nerikes Allehanda 2007. Flera andra medier valde att publicera teckningen 2010 när när det stod klart att det fanns planer på att mörda Vilks.
– Några publicerade, och tyvärr utsattes de också för hot, säger Jesper Bengtsson, ordförande för Svenska Pen som stödjer skribenters rätt till yttrandefrihet.
Fram till den tragiska olyckan i söndags, då Lars Vilks och de två poliser som arbetade med att skydda honom dog, hade Vilks tillvaro begränsats av ett ständigt hot.
Utsattes för flera attacker
Hotet var verkligt – vid flera tillfällen blev Lars Vilks utsatt för mordförsök. Både konstnären själv och de som valde att ställa ut eller publicera hans verk utsattes.
– Insatsen blir väldigt hög när det handlar om liv och död. Det handlar om säkerhet för personal på konstmuseerna och den personliga säkerheten för den redaktör som skulle publicera Rondellhunden, säger Jesper Bengtsson.
Robert Aschberg, journalist och ordförande för Publicistklubben, tycker inte att det är försvarligt att många medier valde att inte publicera de kontroversiella teckningarna.
– Att folk tog avstånd var i vissa fall av skräck, men om man inte står upp för var och ens yttrandefrihet kommer man i slutändan att drabbas själv.
TT: Vad tycker du att man borde ha gjort i stället?
– Jag tycker att massmedia i Sverige hade kunnat publicera de här teckningarna i betydligt större omfattning än vad som gjordes. Om flera gör det samtidigt blir det svårt att peka ut enskilda mål för de eventuella terrorister som vill komma åt den ena eller andra, säger Aschberg.
"Han behandlades illa"
Lars Vilks fick inte det stöd som andra skulle ha fått i hans situation, säger Jesper Bengtsson.
– Om en konstnär i Sverige mordhotas och det också utförs attentat mot honom är det klart att det normalt skulle rendera massiva protester, och något sådant förekom ju inte i det här fallet.
Jesper Bengtsson tror att den främsta förklaringen till att Lars Vilks konstnärskap inte fick mer stöd i Sverige handlade om självcensur uppkommet ur rädsla för våldsamma hämndaktioner. Han vill inte kritisera behandlingen som Lars Vilks fick i Sverige.
– Tyvärr är det en helt naturlig reaktion att man tänker på säkerheten, och det är det de som hotar vill. Man kan säga att de som hotade uppnådde sitt syfte i Sverige.
Aschberg menar att behandlingen Vilks fick var felaktig.
– Jag tycker att han behandlades illa. Oberoende av vad man tycker om hans konst, så är konstens mening i viss mån att förarga.
– De som tackat nej till att ha med honom i olika seminarier eller utställningar för att det är för läskigt eller för att konsten har varit för provokativ bör ta sig en funderare över vad yttrande- och tryckfriheten är värd.
