När Nakagin-tornet byggdes 1972 blev det snabbt det mest kända exemplet på den japanska metaboliströrelsen, som såg städer som levande organismer i ständig förändring och samtidigt ville bygga för en allt större befolkning.
Med 140 små kapslar på tio kvadratmeter, byggda för att kunna husera allt en tjänsteman behöver för ett drägligt liv skulle huset bli en modell för framtida byggande i den trångbodda mångmiljonstaden.
Ett runt fönster, futuristiska detaljer som bord och sängar som kunde dras ut från väggarna och tv-apparater från Sony var vägen in i framtiden.
Bröts sakta ner
Och även den som inte varit inne i det 13 våningar höga huset i Shimbashi-distriktet, på gränsen till Ginza, har kunnat beundra kapslarna, som ser ut som tvättmaskiner som mer eller mindre bara har staplats på varandra.
Men det blev inga fler hus i samma stil, och Nakagin-tornets tanke, att kapslarna enkelt skulle kunna bytas ut, visade sig vara svår att genomföra. Dessutom höll huset och kapslarna inte de allt hårdare japanska reglerna för att jordbävningssäkra hus, skriver brittiska The Times.
Så populariteten till trots har arkitekten Kisho Kurokawas hus med åren nötts ner, flera lägenheter har lämnats tomma och förstörts av tidens tand. Vattenläckor och dålig ventilation har snabbat på utflyttningen och den en gång visionära designen har sett allt mer fallfärdig ut.
Färdigrivet vid nyår
När rivningen påbörjades följdes arbetet enligt Japan Times av flera beundrare av huset, som ville få en sista glimt av det.
Men den som inte var på plats då har tid på sig, rivningen väntas inte vara färdig förrän i slutet av december. Och ett antal lägenheter uppges sparas för att ställas ut på utställningar i såväl Japan som Europa.
