Många av hennes verk är gjorda under residensvistelser runt om i världen, palestinsk-brittiska Mona Hatoum tycker om att jobba just så – på plats.
Hon gillar att tillbringa tid i de städer där hon ska ställa ut – och att även hitta arbetsmaterialet där.
– Jag går till loppmarknader, berättar hon på telefon från ateljén i London, något som dock blev omöjligt under pandemin. I stället har hon handlat på Ebay, vilket har varit mycket svårare.
– Jag tycker ju om att ta på saker och känna på dem.
När hon 2004 första gången ställde ut stort på just Magasin III i Stockholm var det också efter en vistelse som stipendiat på svenska Iaspis. Sedan dess har hon blivit en ännu större internationell konststjärna. "Mona Hatoum–Revisit" kallar Magasin III den nya utställningen som också är just ett återbesök och ett miniretrospektiv av ett konstnärskap som finns i museets egen samling och som nu parallellt ställs ut även på konsthallen Accelerator på Stockholms universitet.
Sina egna fantasier
Magasin III inleder med dokumentation av hennes rebelliska performancekonst från 1980-talet men visar framför allt installationer och skulpturer. Hatoum är varken minimalist eller surrealist men jobbar i dialog med båda konstriktningarna, framhåller Olga Krzeszowiec Malmsten, kurator på Magasin III. Konstnären själv vill att hennes publik ska projicera sina egna fantasier på hennes verk.
– Jag vill skapa situationer där publiken känner själv. Jag vill att saker ska vara öppna.
Hatoum föddes 1952 i Beirut. När inbördeskriget bröt ut var hon på besök i England och kunde inte återvända. Många år senare, under en vistelse i sin födelsestad, gjorde hon skulpturserien "Bourj" (torn på arabiska). De tunga pjäserna, vars skottskadade byggklossar utgörs av ihåliga byggbalksbitar i stål, leder genast associationerna till krigsplatser med urblåsta och sönderbombade flerfamiljshus.
Hotfull på ett helt annat sätt är hennes väggskärm i form av ett uppförstorat rivjärn.
– Ett slags rivande existens, det var den sortens känsla som jag ville skapa. Det handlar om ha en kritisk medvetenhet som kanske får dig att inte acceptera saker så som de verkar vara utan se lite bakom ytan och kanske uppfatta ett underliggande hot, jag vet inte, förklarar hon.
Från kubansk restaurang
Just husgeråden återkommer, även i ett helt nytt verk, "Electrified (variable IV)" som hon på grund av pandemin blev tvungen att göra hemma i ateljén i stället för i Stockholm.
De strömförande köksverktygen – durkslag och potatispress – samt stolarna från en kubansk restaurang som nu hänger från taket i Magasin III är å ena sidan lite farliga, å andra sidan välanvända och bekanta föremål som får en glödlampa att lysa. Strömmen fluktuerar, likt en pulserande kraft i ett både vackert och roligt verk som ska visas med en vakt ständigt närvarande.
– Jag har lyckats sänka strömstyrkan, det är inte farligt, men man bör såklart inte röra detta, säger hon.
Redan när Mona Hatoum gick på konstskola i slutet av 1970-talet intresserade hon sig för att göra föremål strömförande. Då var det kanske mest kvantfysiken eller "osynliga krafter" som fascinerade henne, det faktum att även döda ting består av små partiklar som rör sig, förklarar hon och berättar att hennes experiment ansågs vara alltför farliga för omgivningen.
När hon 20 år senare återupptog samma praktik handlade det mer om att introducera ett fysiskt eller psykiskt störningsmoment mitt i alla hemtrevligheter. Publiken rubbas förhoppningsvis ur bekvämlighetszonen.
– Det stör förväntningarna och får dig att ifrågasätta miljön runtomkring dig, det som du vanligen tar för givet.