Konsten kan åskådliggöra och berätta om klimatkatastrofen, något som också görs i allt högre utsträckning, exempelvis på årets Sydneybiennal som ägnades åt vatten och ekosystem. Men det räcker inte, tycker Elisabeth Millqvist, konstnärlig chef och kurator på Wanås konst i Skåne. I sommarens utställningar i skulpturparken och i slottets gamla loge ville hon gå längre än så.

– Konsten kan också agera, det kan man inom alla områden, säger hon och konstaterar att det också är precis vad årets konstnärer gör.

Peter Linde Busk och designkollektivet Numen/For Use har inte bara skapat egna världar utan också varit med om att ta fram och utveckla hållbara arbetsmaterial till installationer som kanske annars skulle ha gjorts i plast eller glasfiber. På så sätt har de också varit med om att driva utvecklingen framåt, enligt Millqvist.

Peter Linde Busk besökte Wanås redan 2018 och har sedan dess funderat och experimenterat för att göra det verk som nu är på plats: "Solaris", till formen en gigantisk pumpa, som besökarna också kan kliva in i. Sagolik och science fiction-aktig tycker Elisabeth Millqvist.

– Det är ett ganska meditativt rum, med solkatter från det färgade fönsterglaset på väggarna.

Peter Linde Busk intresserade sig för pumpan både som form och som en i hans ögon förlöjligad grönsak som man karvar i och odlar för att den ska bli så stor som möjligt, berättar Elisabeth Millqvist. För att kunna göra sin stora konstpumpa har han tillverkat ett slags pappersmassa, eller komposit, inspirerad av de material som användes före plastens stora genombrott.

TT: Hur klarar den väder och vind?

– Vi tillåter och omfamnar experimentet, vi måste vara beredda att prova andra lösningar, säger Elisabeth Millqvist.

Peter Linde Busk har testat materialet, bland annat genom att ha det ute i sin trädgård. Han stora materialintresse märks också i ett 20-tal av hans verk som visas i en av utställningshallarna. I vissa finns upp emot 15 olika material.

– Han använder alltid allt överblivet material, det handlar både om hållbarhet och tvång. Det som blir över kommer med i nästa verk.

Numen/For Use, vars tre medlemmar kommer från Kroatien och Österrike, ville arbeta med tejp och har jobbat med en tejptillverkare för att ta fram en ny nedbrytbar tejp som nu börjar dyka upp även på marknaden.

På Wanås har tio personer installerat två kokongliknande verk som besökarna får gå in i. 44 kilometer tejp har gått åt. Kokongerna finns inne i vad som en gång var en loge där höet förvarades.

– Det är glansigt, som en vit tunnel. Inifrån är man i en egen värld. Bara fantasin kan förklara vad vi ser. Det är 14 meter högt i tak och installationen spelar mot de här gamla träbjälkarna, säger Elisabeth Millqvist.

Kommer då Wanås att fortsätta på den nu inslagna miljövänliga vägen?

– Det tror jag absolut! Vi jobbar med nyproduktion av verk och här vill vi vara med och tänka! Jag tycker inte det känns rimligt att unga konstnärer, för att hitta billigare material än brons, jobbar i plast. Det tycker jag att man ska ifrågasätta. Vem som helst kan göra Peter Linde Busks material och jobba stort.

Årets utställningsperiod pågår 7 maj – 4 september 2022. "Solaris" visas även under hösten.