Genombrottet skedde nästan över en natt. Med "Vanus labor" (2021) ville Salad Hilowle spåra afrosvenskar i konsthistorien, och utmanade nationalromantikens ofta ensidiga bild av svenskhet. Inspirationen kom från David Klöcker Ehrenstrahls oljemålning med samma namn, som föreställer ett svart barn som blir tvättat av flera vita jämnåriga.
– Om jag hade vetat vilket publikt genombrott det skulle bli hade jag aldrig vågat. Jag hade haft en sådan prestationsångest, berättar Salad Hilowle.
I sin ateljé i Bagarmossen arbetar 36-åringen för fullt – en kontrast till det annars semesterlugna Stockholm. De senaste åren har han bland annat haft utställningar runt om i landet samt gett ut fotoboken "Halima om de sina".
Gör opera-performance
I augusti avslutas Hilowles utställning "Enighetens färd" på Eskilstuna konstmuseum med ett performanceverk, om ett skepp på väg mot svenskkolonin Saint-Barthélemy.
Den fiktiva berättelsen kretsar kring en dotter som söker sin mor, och i verket vill Hilowle komma bort från den vanliga skildringen av slaveri och våld – och i stället fokusera på människornas vardag.
– Jag tror det här kan öppna upp och skapa en nyfikenhet kring de svarta svenskarna. Det fanns en misär, men det fanns också en berättelse som kanske talade om kärlek, om något vi alla kan känna till, något tidlöst, säger han.
Till sin hjälp har han operasångerskan Sanna Gibbs, som han även samarbetade med på "Vanus labor".
– Det som är så fett med opera är att det är så paketerat, precis som film: Det är ljus, det är musik. Jag vill göra en film utan kamera i utställningsrummet, konstaterar han.
Lärde av fyraåringar
Salad Hilowle kom till Gävle från Somalia som sjuåring, och växte upp i höghusområdet Nordost tillsammans med sju syskon. Trots att han inte hade tillgång till några kulturkretsar under uppväxten, fanns det en kreativ ådra inom släkten Hilowle.
– De flesta av mina syskon är tio gånger bättre konstnärer än jag, den största skillnaden är att jag har varit så ihärdig. En av mina systrar sjunger som Whitney Houston, men säger "nej, jag vill jobba som läkare i stället", berättar han.
Men vägen till konstvärlden har trots allt varit krokig. När Salad Hilowle efter gymnasiet började studera till kulturproducent lamslogs han av prestationsångest. Inställningen till konsten förändrades när han började arbeta på en konstförskola i Oslo.
– Det fick mig att förhålla mig till konsten som en fyraåring, att bara ta in allt och inte fokusera på att "okej, nu är jag konstnär, så här ska man bete sig". I stället tänkte jag "wow, kan man göra så här!".
"Knäckt i två månader"
Den stora drömmen handlade länge om att bli filmskapare – men trots flera ansökningar till Stockholms konstnärliga högskola gick han aldrig vidare i antagningsprocessen. Hilowle kontaktade en lärare på skolan för att be om råd för att slipa sin ansökan, men fick svaret "det här bryr inte jag mig om".
– Jag var knäckt i två månader, konstaterar Salad Hilowle.
Till slut övertalades han av en vän att i stället söka till Konstfack – vilket ledde mer in på en mer traditionell konstnärlig bana.
TT: Hade du utvecklats på ett annat sätt om du kommit in på filmskolan?
– Definitivt, jag hade inte varit lika konceptuell.
Satsar på långfilm
Just nu arbetar han med sin första långfilm "Tungomål", som ska skildra ett svart barns uppväxt i Gävle. Filmen är inte självbiografisk, men Salad Hilowle har lånat in delar av sin egen barndom.
– Jag tror att många kan känna igen sig i att växa upp i en mellanstor stad som inte är med i den stora berättelsen om Sverige, säger han.
Det finns en scen från filmen som ligger honom extra varmt om hjärtat. Den unge huvudrollsinnehavaren följer efter sina vänner till en busshållplats, men kliver inte själv på bussen. Alla är bjudna på kalas utom han. Hela scenen ska vara en lång tagning, planen är att göra "den längsta Tarkovskij-åkningen i Gävles filmhistoria".
– Det är ett sätt att tala om att alla inte får vara med hela vägen, ett Sverige där alla inte får vara med på bussen. Jag har upplevt det själv, berättar Salad Hilowle.
"Vågar inte tro det"
Trots framgångarna känner Salad Hilowle inte att hans framtid som konstnär är säkrad. Moderna Museet har visserligen köpt hans verk "Vanus labor", samma museum som han själv har arbetat på som museivärd.
– Jag livnär mig som konstnär men vågar inte tro på det än. Jag har sagt till museivärdschefen att inte ta bort mitt namn från vikarielistan. När man har hållit på så många år lär man sig att det kanske inte alltid kommer att vara lugnt.
