Det går fram några signaler. Sedan sprakar det till i telefonen:

– Karin.

TT: Inte Mamma?

– Nej, det är mitt konstnamn. Jag tog det för 30 år sedan på skoj. Det fastnade för det var så bra och har förhindrat att jag blandas ihop med alla andra Karin Andersson.

Karin Mamma Andersson är en av Sveriges mest framgångsrika konstnärer internationellt. För närvarande befinner hon sig i Paris, där hon har vernissage för sin första stora separata utställning i Frankrike: "Adieu Maria Magdalena". Den består av helt nya verk som hon målat i sin ateljé i Stockholm under sommaren.

– Jag tror att det är min bästa utställning någonsin faktiskt. Men just nu är jag nervös, för jag ska göra en intervju med Le Figaro om några timmar.

TT: Är det nervöst att bli intervjuad?

– Bara när det ska ske på engelska. Jag har svårt att uttrycka mig om min konst på ett annat språk.

Intervjuer är hon annars van vid. Författaren Cilla Naumann har under åtta dagar gjort utförliga intervjuer med henne för boken "Samtalen. En bok om och med Mamma Andersson". De båda vännerna reste i februari 2022 till Villa San Michele på Capri för att tala om Karin Mamma Anderssons konst.

– Vi var väldigt ambitiösa. Varje morgon gick vi upp tidigt, åt frukost och så startade Cilla bandspelaren. Vi samtalade hela förmiddagarna. Under eftermiddagarna målade jag, medan hon transkriberade texterna.

"Karin" är borta

På bokens omslag har "Karin" försvunnit. Därav den inledande frågan om varför hon inte svarade som Mamma.

– Mamma är så enkelt och bra. Även internationellt. Alla kan uttala det. Och eftersom det är mitt konstnamn kändes det på sin plats att bara använda det på boken.

Att göra en intervjubok tillsammans med en vän har varit lustfyllt. Nästan hela tiden.

– Ibland blev jag så oerhört irriterad på Cilla. Hon har ju varit journalist en gång i tiden och kan vara så där envis som ni journalister kan vara.

TT: Du är inte helt bekväm när hon vill prata pengar och vad din konst kostar.

– Jag ville verkligen inte prata om vad min konst kostar. Ändå drog hon upp det dag efter dag. Jag slingrade mig som en ål och så satte hon sitt ljuster i mig om och om igen, säger Karin Mamma Andersson och skrattar.

I boken berättar Karin Mamma Andersson att hon är väldigt intresserad av andra konstnärers biografier som vem de varit gifta med och så vidare. Hon säger där också att hon själv inte vill stå i vägen för sin konst med sin person.

– Jag inser att det ligger något dubbelt i det, men det är så det är.

I bokens inledning skriver Cilla Naumann att det är ett "rätt skakigt par" som reser till Italien. Naumann själv har avslutat en cancerbehandling, Karin Mamma Andersson är "mitt i en separation" (från konstnären Jockum Nordström).

– Jag ville stryka det först. Skilsmässan var mellan mig och honom och jag vill inte utlämna honom på något sätt. Så den tar vi inte upp. Men Cilla övertygade mig om att det där med skakigheten ändå behövde nämnas.

TT: Varför?

– För att vårt mående och vår situation präglade samtalen. Vi var låga och ledsna och det färgade av sig på samtalen.

En våt dröm

Cilla Naumann och Karin Mamma Andersson lärde känna varandra på Karin Mamma Anderssons utställning "Stargazer" på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm år 2013. Då ställde hon endast ut några få egna verk. Huvuddelen bestod av andra konstnärers verk.

– Det hade varit en våt dröm för mig länge. Att se hur mina inspirationskällor såg ut när de hängde tillsammans.

Hon följde upp med en liknande utställning på São Paulobiennalen i Brasilien några år senare. På sätt och vis fortsätter hon "Stargazer"-projektet med boken. I kapitlet "Inspiration" återfinns bland annat verk av "älsklingskonstnärerna" Vincent van Gogh och Carl Fredrik Hill, tillsammans med Karin Mamma Anderssons reflektioner kring varför hon valt dem.

– Det är ingen konstvetenskaplig analys. Jag kommenterar rent personligt vad det är som får mig att tycka så mycket om dessa konstnärers verk. Just van Gogh och Hill älskar jag för att de är så besatta i sin konst.

TT: Är du också besatt?

– Ja, det är jag faktiskt. Det förstod jag först till fullo när jag gick in i en kris. Men då stod det klart för mig att detta att vara konstnär är mitt sätt att klara av livet.