"Spräng Sundis – skjut Stockholm" heter utställningen som öppnar den 9 december. Sundsvalls museum ville anlita en samtidskonstnär i firandet av stadens 400-jubileum och fastnade för David Molanders sätt att undersöka stadsrummen och hur invånarna interagerar där, förklarar intendenten Lejla Porovic.

När David Molander började åka upp till Sundsvall slogs han av hur gängkriminaliteten återkom i samtalen med dem som han träffade. Det gjorde även den uppmärksammade "swishlistan" med namn på drygt hundra knarkkunder i Sundsvall som offentliggjordes i samband med ett åtal.

Kunde inte ducka

När han dessutom blev väckt hemma i Stockholm av ett sprängdåd med kopplingar till narkotikahandeln i just Sundsvall avgjorde det saken.

– Jag kunde inte riktigt ducka för det här, det hade känts konstigt att inte beröra den stora elefanten i rummet, säger han.

Som bildkonstnär utgår David Molander gärna från fotografier, både sina egna och andras. De stadsrum som han har utforskat har ofta varit socialt utsatta. Under besöken i Sundsvall fick han idén att göra ett nytt verk inspirerat av de 1800-talstapeter som brukar kallas "Toile de joie", med pittoreska scener från den franska landsbygden. Grönskan och lummigheten finns kvar, berättar han. Men i stället för herdar och herdinnor har han lyft in scener från dagens gatuliv.

Den som tittar närmare upptäcker detaljer från gängkriminalitetens våld, dock inte den omtalade swish-listan.

– Det är små subtila saker från stadsrummet. Det kan vara ljuslyktor, det kan vara trianglar som polisen sätter ut när de letar skotthål och hylsor, men det kan också vara miljöer, till exempel har jag med några toaletter där drogerna intas i många fall.

Mönsterpassade tapeter

"Sundsvallstapeten" kombineras med en nygjord "Stockholmstapet" som går att mönsterpassa. På båda tapeterna aktar sig David Molander noga för att bli övertydlig.

– Bilderna är ironiskt nog vilsamma även om det är ett tungt innehåll. Jag ville hitta den där tonen som jag upplevde finns i de här sortens tapeter för att verka på ett annat sätt än alla de bilder som vi redan har och blir medierade med.

Är du inte rädd för att tapeterna blir för vackra?

– Jag vill inte skygga och jag känner mig trygg i mina val. Det vilsamma är också en medveten strategi. En viktig sak är att bilderna är miniatyrer, det som händer är att man kan se det här utifrån och få en överblick, det är där som jag verkar.