Samma dag som Storbritannien lämnade EU rapporterade landet om sina första fall av Covid-19. Och samma dag som Boris Johnson lättade på coronarestriktionerna tågade Ryssland in i Ukraina. De märkliga sammanträffandena illustrerar också en medielogik där strålkastarljuset bara riktas mot en sak i taget, anser fotografduon Klara Källström och Thobias Fäldt. Sedan 2005 har de tillsammans undersökt hur fotografier används för att förmedla de dominerande berättelserna.

– Vi triggas av de stora narrativ som kablas ut i medierna och försöker titta på dem ur ett annat perspektiv. Vi vill verka i glappet mellan det synliga och det berättade. Vad är det vi ser och vad vet vi om det vi tittar på? Motsatsen är lika närvarande – vad är det vi inte ser och inte vet? säger Klara Källström och Thobias Fäldt fyller i:

– Det handlar om hur vår blick formas av våra föreställningar och i förlängningen hur allas vår blick formar vårt kollektiva medvetande.

Vänder blicken

Duon möttes 2005 i gemensam fascination över våra förväntningar på fotografier. Nu har de en stor retrospektiv utställning på Hasselblad center i Göteborg, där 14 projekt gjorda mellan 2011 och 2021 visas – och Thobias Fäldt framhåller att det är fint och hedrande att "få ta hand om sitt arbete" på det sättet.

De har fotograferat allt från flyktingkrisen till politiska hjältebilder av Che Guevara och Hillary Clinton. Under den ekonomiska krisen i Grekland vände Källström och Fäldt blicken från Syntagmatorget där strejken mot nedskärningarna pågick, och avbildade i stället Akropolistemplet – som symbolbild för västerländsk demokrati.

– I grund och botten var det vad protesterna handlade om, eftersom de skulle få en bankchef som ledare av landet, och han inte var folkvald. Men i medierna framställdes det som att det mest var bråkstakar i Aten som gjorde uppror, säger Klara Källström.

Arbetet fortsatte i serien "Lemon trees, no gardeners" (2015) där duon tog upp hur bilden av det "grekiska slöseriet" konstruerades. Flera medier rapporterade att ett stort sjukhus hade ovanligt många trädgårdsarbetare, vilket skulle illustrera slöseri med skattemedel.

– Men de hade inga trädgårdsarbetare där, de hade inte ens någon trädgård. De hade citronträd, så vi fotade i stället citronträden samtidigt som folket röstade om åtstramningarna, säger Thobias Fäldt.

Besatthet av porträtt

Källström och Fäldt har också under lång tid gjort en serie om Wikileaks. De slogs av vilka starka förväntningar medier och allmänhet hade på att få se Julian Assanges porträtt. Men trots att duon vid flera tillfällen har besökt honom har de undvikit att sälja in typiska porträttfotografier till tidningarna. I en omgång fotograferade de med de ljusförhållanden som fanns på Ecuadors ambassad dit Assange tagit sin tillflykt – vilket gjorde bilderna helt mörka. I ett annat av sina verk visade de istället en bild av skådespelaren Benedict Cumberbatch, som spelade Assange i en film från Hollywood.

– Begäret efter bilder av honom har överskuggat avslöjandena. Jakten på berättelsen om Julian är det man har tagit fasta på i stället för att tala om det som videon som läcktes till Wikileaks handlar om, säger Klara Källström.

Bara tre år efter att den så kontroversiella videon avslöjade amerikanska krigsbrott i Irak användes den i en spelfilm – och miste plötsligt sin sprängkraft, enligt Fäldt och Källström. De pekar också på att många nu undviker principfrågan kring vad som händer om Assange utlämnas till USA.

– Då kommer man för första gången att applicera spionlagen på en publicist och journalist, säger Klara Källström och Thobias Fäldt fyller i:

– Det är ett allvarligt angrepp på allas vår pressfrihet.

Strukturer och sammanhang

Duon använder andra tidsrymder än journalistikens "höghastighetståg". I retrospektiven kan de dessutom koppla samman sina olika fotoserier, och arbetar aktivt för att komma bort från sensationalismen i enskilda händelser.

– Om man plockar bort det sensationella kan man se strukturer, sammanhang och kopplingar, säger Klara Källström.