Sextusen fotografier, teckningar, brev, läkemedel och klädesplagg som tillhört Frida Kahlo förblev under fem årtionden inlåsta i La Casa Azul, hemmet där den firade konstnären växte upp. Men 2003 öppnades det gömda arkivet – och 2009 hade utställningen "Frida Kahlo – her photos" premiär i Mexico City, med utvalda fotografier från den nära mytiska gömman i ett av husets badrum.

Perla Labarthe Álvarez, chef på Frida Kahlo Museum i Mexico City, säger entusiastiskt att fotografierna är ett nytt sätt att närma sig den så hyllade konstnären.

– Innan vi hade arkivet trodde experterna att Frida använde riktiga modeller men sedan insåg vi att hennes kreativa process var ganska annorlunda, säger hon och förklarar:

– Fotografierna var inte bara ett sätt för henne att ha familjen nära, de var också ett kreativt verktyg.

Starkt inflytande

Frida Kahlo föddes den 6 juli 1907 – tre år innan revolutionen bröt ut i Mexiko och hon växte upp i en by utanför Mexico City med sina föräldrar och två systrar.

Sammanlagt är 241 fotografier från hennes liv utvalda av den mexikanska fotografen och kuratorn Pablo Ortiz Monasterio, som har arrangerat dem utifrån sex olika teman. Den första delen handlar om Frida Kahlos ursprung, och familjefotografierna ger en nyckel till de återkommande självporträtt hon målade. Hennes pappa Guillermo Kahlo var fotograf och avbildade ofta sin dotter i olika åldrar.

– Så Frida var alltid bekväm framför kameran. Det finns också en del porträtt som Guillermo tog av sig själv. Förut visste vi inte hur starkt inflytande hennes pappa hade på just hennes självporträtt, säger Perla Labarthe Álvarez.

Frida katalogiserade fotografierna, hon skrev på dem, kysste dem, målade på dem och hade dem nära sig. Förutom familjen visar de bland andra vänner som Tina Modotti, som introducerade henne för maken Diego Rivera. Här syns också kommunistpartiets kretsar som de ingick i, berömda fotografer och släkt.

– Det är fint att se henne genom de människor som var nära henne, hon var en väldigt social person.

Sin egen väg

Frida Kahlos måleri var också starkt förknippat med hennes egen dramatiska livsberättelse, vilket skildras i sektionen "den brutna kroppen". Sex år gammal drabbades hon av polio och 18 år gammal råkade hon ut för en brutal bilolycka. Det var efter det som hon bestämde sig för att bli konstnär, enligt Labarthe Álvarez.

– När hon låg i sängen reflekterade hon över sitt liv och fäste tankarna på taveldukar. De slående bilderna hon skapade berättar hennes historia – de är väldigt kraftfulla.

På ett fotografi ser man hur en sängliggande Frida Kahlo målar med ett specialanpassat staffli. Hon använde också fotografier som förlagor till tavlorna. Perla Labarthe Álvarez tror att människor blir inspirerade av hur hon fann sin egen väg i en tid då det inte var lätt att vara en kvinnlig konstnär.

– Kreativiteten och nyfikenheten som hon hade sedan barnsben gjorde att hon kunde förvandla sina livsomständigheter till konst, och det är därför hon är så känd.

I dag är Frida Kahlo en nationell ikon och Perla Labarthe Álvarez känner ett ansvar för att förvalta ett museum om en artist som så många känner sig nära. Därför gläds hon också över arkivet, där hon menar att det finns mycket mer att lära.

– Fridas konstverk är väldigt självbiografiska så att lära mer om hennes liv hjälper oss att förstå hennes verk mer.