Kvalitetsstämplar gör juryns Mårten Castenfors i och för sig alltid – men just denna, hans sista vårsalong som konsthallschef tycker han är "rent objektivt bra". Kanske var det också därför som den gick så fort att hänga: 316 verk av 150 konstnärer är nu utplacerade i den gamla konsthallen. Fyra timmar och 24 minuter tog det för Mårten Castenfors att möblera salarna tillsammans med sin fru.
– Det är rekord. Vi har gjort det här i 15 år. Man måste ha ett huvud och fyra armar, och eftersom vi tänker likadant behöver vi inte egentligen inte prata.
Utan celler och jox
Årets vårsalong är "i positiv bemärkelse traditionell", enligt Castenfors. Till skillnad från fjolårets nästan helt utan covidrelaterade motiv som "celler och sådant jox" men desto fler hämtade från hemmet, naturen och människor. Eventuellt är just detta en indirekt följd av pandemin, av att många hållit sig hemma och koncentrerat sig på konstnärligt arbete.
Till "hemmabilderna" hör den 30-åriga Uppsalakonstnären Lovisa Axellies rosaskimrande oljemålning "Nära men långt bort, långt bort men nära" som föreställer två tonåringar som ligger skavfötters i en säng med sina mobiltelefoner.
Vårsalongens hedersplats – blickfånget i första salen – har vigts åt färg- och formsäkert måleri av Fredrik Sundqvist, 61år och bosatt i Järna.
– Det gladde mig att det är så mycket bra saker, det var få verk som skavde och som man var tvungen att hitta någonstans att gömma.
Kändisparad
Den första Vårsalongen öppnade 1921 och sommaren vigs åt en minst lika tät jubileumsvårsalong med verk av konstnärer som bland andra Sigrid Hjertén, Lena Cronqvist och Lars Lerin som alla någon gång ställt ut på Vårsalongen. Nu ska deras salongsverk visas igen.
– Det blir minst 300 verk, snarare fler. Jag har skickat inbjudningar till folk som lever. Sedan visade sig också att mycket i Stockholms stads konstsamling har köpts in under just vårsalongerna. Det blir verkligen "alla kändisar som varit med", som någon gång debuterat på Vårsalongen. En kändisparad för att visa Vårsalongens potens.
Lars Lerin visas inte just nu, däremot en serie självporträtt av en av hans lärjungar, Johanna Backman från Karlstad som i tv-programmet brukade rita den norske schlagerstjärnan Alexander Ryback.
– Det var det enda hon sysslade med de två första säsongerna. Nu gör hon fantastiska självporträtt, säger Castenfors.
Även om vårens salong kan förefalla estetiskt lugnare än vanligt råder ingen brist varken på udda tekniker eller motiv. Klara Knutsson porträtterar kvinnor i intarsia. Göteborgskonstnären Lena Trapp, född 1974, har skulpterat en människoliknande gestalt helt klädd i långt människohår: "Carry me home".
Matta om ett sår
Här finns också möbelkonst. En många meter lång maskinvävd matta bär texten "Är det här tillräckligt långt?" Aida Chehrehgosha bearbetar upplevelsen av att som 11-åring stå på fönsterkarmen i miljonprogramhuset där hon bodde. Mattan handlar både om ett sår och om läkningen av detsamma, skriver hon i en presentation.
Sara Sjöbäck från Malmö har i stället gjort en ljuskrona, "Lights out", av skrotade neonrör, nedmonterade och återanvända från butiker som stängt under pandemin.
– Den är som ett monument över pandemin från butiker på gågatan. Jag samlade och hade nog 100 neonrör från början. Allt är sådant som jag hittat – en liten fruktsallad av former. När jag gjorde det här verket läste jag mycket Karin Boye, om hennes idéer om ljus i staden.
