Sigrid Hjertén, Einar Jolin, Sven X:et Erixson, Linn Fernström, Madeleine Pyk och Anders Sunna. Svenska konstnärer hela bunten, men skilda åt av tid och rum. Ändå har de en sak gemensamt; alla har de ställt ut på Liljevalchs vårsalong. Ja, säg den kända svenska konstnär under de senaste 100 åren som inte har gjort det.
– Ernst Billgren och Karin Mamma Andersson har aldrig varit med. Jag blev ganska förvånad över det när jag gick igenom utställningskatalogerna. Andersson har dock gjort affischen ett år, säger Mårten Castenfors, avgående chef för konsthallen.
"Vårsalongen 100 år" beskrivs bäst som en riktigt bra vårsalong – brokig, lekfull och överraskande. Bland nu levande konstnärer har flera bidragit med nya verk, men när det gäller döda har man fått leta rätt på verk som Stockholms stad har köpt in under åren. Somliga sedan länge magasinerade, andra hängande i kopiatorrum på skolor.
– Det är förbannat kul att de kan få komma ut och möta publiken igen.
Lars Lerin refuserades
Alla verk på en vårsalong är till salu och Stockholms stad har genom åren varit en storkund. År 1969 köpte staden in hela 41 verk, vilka vet man tack vare en gammal katalog med samtliga inköp inringade. 30 av verken har samlats i ett särskilt rum på utställningen. I efterhand har det visat sig vara en bra affär av den kommunale inköparen. Konsten köptes för 45 215 kronor, vilket i dag motsvarar 420 000 kronor. Lägg till att somliga verk dessutom har ökat en slant i värde under årens lopp.
– I dag finns inte många storkunder. Men först i kön varje år är oftast en plastikkirurg. Han köper verk och ger dem till sina anställda i julklapp, säger Mårten Castenfors.
Alla konstnärer som är eller blev något har – med vissa undantag – ställt ut på Vårsalongen. Vera Nilsson, Kjartan Slettemark, Leif Engström – listan kan göras lång. Men man får heller inte glömma alla konstnärer som har refuserats av juryn.
– Lars Lerin blev refuserad första gången han skickade in.
Man ska heller inte förbise i dag helt bortglömda konstnärer som någon gång har ställt ut på Vårsalongen. Så är till exempel fallet med Thea Ekström och Sixten Lundbohm, vars verk säljs för ett par tusen eller mindre på onlineauktioner.
– Thea är skitbra, men det är det bara jag som tycker.
Jubileumsutställningen blir Mårten Castenfors avsked till Vårsalongen och han erkänner att hans förkärlek till grafiker har haft en del att säga till om. Här finns till exempel flertalet verk av Lars Nyberg, som han skämtsamt kallar för "svärfar".
– Han måste få vara med helt enkelt. Han söker varje år och man känner igen hans grejer även om han skickar in anonymt. Det är ingen Vårsalong utan honom.
Starkt varumärke
Vårsalongen är en av Sveriges mest besökta konstutställningar. Sina första år på 1920-talet hade den runt 3 000 besökare, i dag har den närmare 100 000 besökare. Sägas bör dock att intresset har ökat markant bara under de senaste åren.
– När jag började hade man runt 30 000 besökare och var nöjda med det. Om jag har något medskick till min efterträdare så är det att man måste förstå vad en vårsalongen är för något. Den ska vara spattig, verk ska krocka med varandra, den ska vara tät och fyllig – den ska vara ett äventyr för besökarna, säger Mårten Castenfors.
Vera Nilsson, Lena Cronqvist och Märta König – "Vårsalongen 100 år" är i mångt och mycket en utställning över de senaste 100 årens svenska konsthistoria. En fråga som dyker upp är ofrånkomligen den om hur vår konsthistoria skulle ha sett ut i avsaknad av Vårsalongen, och vad vore egentligen Liljevalchs utan sin årliga tradition?
– Jag skulle påstå att Vårsalongen är ett starkare varumärke än Liljevalchs, och vad gäller svensk konsthistoria så skulle den ha varit mycket tråkigare utan salongen.
