Ett hundratal verk från en drygt 30-årig konstnärskarriär visas på Moderna Museet i Stockholm. Överväldigande och lite overkligt känns det, förklarar Annika Elisabeth von Hausswolff. Hon är både stolt och tacksam.
– Jag slås av hur alla verk fortfarande är 100 procent relevanta för mig. Hur väl de kommunicerar trots decennier på nacken.
En stympad och noslös nalle möter besökarens blick. Det sista ordet i titeln, "The body of anthropocene", antyder att verket är nytt. Men våld och brott har annars varit återkommande teman och von Hausswolffs bilder förmår ruska om även den förhärdade, framhåller Anna Tellgren, intendent och utställningskommissarie.
Annika Elisabeth von Hausswolff själv vill inte tänka i termer av "återkommande tematik".
– Jag försöker att inte analysera mina idéer för mycket, vilket inte betyder att de är ogenomtänkta. Vill inte förstöra mitt medvetna sinnes relation med mitt undermedvetna. Det finns en säregen blick som bara är min, i alla verk – även de bilder som är approprierade. Jag aktar mig för att ha en egen stil rent estetiskt, vill inte bli förutsägbar. Men visst, tematiker återkommer och min blick är densamma.
Moderna Museet presenterar henne som "en av Sveriges mest betydande konstnärer", just i detta fall en ovanligt exakt beskrivning enligt museichefen Gitte Ørskou.
Mellannamnet Elisabeth har hon lagt till efter att hon upptäckte att många av hennes äldre kvinnosläktingar på moders sida hette just så, berättar hon i en intervju i Dagens Nyheter.
Olika lager
"Oh mother, what have you done" heter hennes nyaste bildserie, gjord utifrån approprierat hittegods från internet. Vackra färgstarka bilder, nu målade på plexiglas, visar unga kvinnor i handfängsel. De är gripna, kanske häktade. Även här har något fruktansvärt hänt – oklart vad. Trots anonymiserade ansikten är de lätta att identifiera sig med.
– Det finns olika lager, men även här handlar det om utsatta kvinnor. Det här är en problematik som sysselsätter henne, säger Anna Tellgren.
Ordet "sekretess" i utställningstiteln kan sägas syfta just på de många skikt som bilderna visa sig rymma – för den som tar sig tid, framhåller Tellgren.
– Hon arbetar i en konstkontext, men känns samtidigt väldigt nära oss, nära samhället och det som vi upplever. Hon kommenterar det på ett intressant och lite klurigt sätt. Hon vill att konsten ska vara en del av våra liv, men det kräver ju lite, man måste ge sig lite tid.
Naken i blåbärsriset
Moderna inleder med några av von Hausswolffs tidigaste verk. "Tillbaka till naturen" är titeln på ett fotografi där en naken kvinna ligger orörlig i blåbärsriset. Serien med iscensatta fotografier på nakna kvinnokroppar blev hennes genombrott. Annika von Hausswolff som hon hette då, visade dem redan som elev på Konstfack 1993. Sedan dess har våldsamma kriminalserier med kvinnooffer blivit vardagsunderhållning i en samtid som förvisso också genomlevt #metoo.
– Jag tycker att Annikas bilder gör att man börjar tänka på det här igen, på att det inte är okej. Vad kan vi göra åt den här enorma produktionen av obehagliga bilder?, säger Anna Tellgren.
Bilden på kvinnan i blåbärsriset är samtidigt dubbel. Exponeringen av bröst, lår och rumpa fick vissa att dra paralleller till Zorns fylliga kullor och till nordiskt landskapsmåleri, påpekar Anna Tellgren. Bara det att von Hausswolffs kvinna ser ut att vara död.
– När de här bilderna kom blev de en jättechock, med våldstemat och den utsatthet som man läser in. Det som jag slagits av är att de fortfarande är så starka.
Intill hänger en serie bilder på en kortklippt ung man fotograferad bland björkar – "Landskapsstudie" från ungefär samma tid.
– Man tänker direkt på nazistiska soldater, den är så aktuell, på det sättet tycker jag att det har varit viktigt att lyfta fram de här tidiga bilderna.