Inte många författare är kända för en enda dikt. Ännu färre är kända för två ynka rader. Men så är fallet med Stig Johansson. Låter namnet bekant? Jaså inte. Dikten "Förlusten" då? Inte det heller. Men kanske följande rader? "Alla dessa dagar som kom och gick / inte visste jag att det var livet." Jag tänkte väl det.
Längre än så är inte dikten. Johanssons tvårading tolkas populärt som en påminnelse om att livet pågår varje dag och att vardagen är det egentliga livet – och värd att älskas. Tolkningen har i vår digitala tidsålder blivit ett slags oomkullrunkelig sanning och levnadsregel, vilket i sin tur har lett till en vardagsfrossande dokumentationssjuka. I sociala medier översvämmas vi av andras vardag, om än ofta tillrättalagd och redigerad. Varje dag får vi veta vad nära och kära liksom bekanta och kändisar har gjort just i dag.
Sociala medier handlar om kommunikation, men lika mycket om dokumentation. Instagram, Facebook, Twitter och så vidare är vår tids dagböcker – ett slags öppna dagböcker. Det är i sociala medier som vi berättar om våra dagar, formulerar våra tankar och sätter ord på våra känslor. Men också den mer anspråksfulla dagbokslitteraturen har på senare tid smittats av dokumentationssjukan.
I dagarna publicerades två nya volymer ("Vardagar 4" och "Vardagar 5") av Ulf Lundells pågående dagbok. Som titeln antyder är det Lundells vardag på Österlen som dokumenteras. Han lyssnar på radio, glor på teve och tar promenader. Han tycker och tänker, hissar och dissar. Lundells kortfattade dagboksnoteringar, slår det mig när jag läser, påminner inte så lite om ett flöde i sociala medier – fast i skrytig bokform.
Lundells dagböcker kallas av kritikerna inte sällan för "tidsdokument". Att kalla dem det höjer deras värde som litterära verk; de dagböcker som har kvalat in i litteraturhistorien anses ofta vara just tidsdokument. Men i de flesta fall, och så även i Lundells, är en dagbok främst en dokumentation över en enskild persons stund på jorden. Det kan förstås vara intressant det också. Inte minst i fallet med författare anses deras dagböcker vara en del av deras verk. En annan värdeskapande formulering som återkommer hos kritikerna är att den enorma mängd av enformiga dagar som staplas på varandra i "Vardagar" skapar något som liknar livet; vardagliga ting som att käka frukost och ta en sväng med bilen är vad som utgör våra liv – och vips så är vi tillbaka i den populära tolkningen av Stig Johanssons dikt.
Men man kan också tolka "Förlusten" på ett annat sätt. Om man tar fasta på titeln kan dikten i stället tolkas som en påminnelse om det stora svinnet av dagar i våra liv. Tvåradingen förmedlar då en sorglig insikt om hur oändligt många dagar vi slösar bort på att klippa gräs, glo på teve och noppa pelargoner. Diktens budskap blir då en uppmaning om att ägna fler dagar åt det som inte hör till den monotona vardagen, den uppmanar oss till att dricka rom i regnet, kyssa havet och leva ut den bultande frihetslängtan som väl är själva nerven i hela Ulf Lundells konstnärskap – dagböckerna inräknade.
Fem volymer av "Vardagar" har nu publicerats. Det har så att säga hunnit bli fredag. Många påstås längta tillbaka till vardagen i dessa pandemitider, men är det verkligen sant? Så underbar är den ju faktiskt inte. Kanske är det dags för Lundell att ta helg. Kanske är det dags för oss alla att ta helg.