Kanske ser författaren Anna Ahlund Uppsala utifrån och ser därför det Uppsala jag inte längre förmår att se. Mitt fikatunga Uppsala har glidit mig ur händerna men för henne är det kvar.
Uppsalas namn blev riksnyheter i slutet av förra året. Enligt SVT Uppsalas statistik var det flest skjutningar per invånare i landet i Uppsala. Bilden av Sveriges fjärde stad blev mörkare, mer skrämmande och svärtad. I en idyllisk småstad ska du inte riskera att bli skjuten vid ditt första lokala pizzabesök, som en holländsk student i 20-års åldern blev i Flogsta i januari 2018. Du ska heller inte som tonåring riskera att bli rånad på din jacka eller som tjej vara rädd att gå ute på stan.
I Tove Lifvendahls uppmärksammade ledare i SvD 25/8 2019 pekas Uppsala ut som en våldsutsatt stad där det är ungdomar som är både förövare och offer. En 13-årig pojke kan inte bo kvar i staden där han förföljs, blir rånad, slagen och dödshotad. Det är en karg skildring av ett Uppsala som jag vill värja mig mot, inte vill ta in.
Jag vill stanna i Anna Ahlunds Uppsala. Jag vill gå genom stan i slitna Dr Martens, flirta med svartklädda rockare och njuta av mitt illrosa hår.
Anna Ahlunds senaste ungdomsbok "Ganska nära sanningen" är ett relationsdrama om att söka sin identitet i en ny stad. Det är hennes tredje ungdomsroman som utspelar sig i en sockersött Uppsala. I Anna Ahlunds böcker tar hon bort olika normer, för att på så sätt belysa dem.
På påhittade Sibylla allmänestetiska läroverk frågar engelskaläraren vilket pronomen nya eleven föredrar, en fråga Nico aldrig fått tidigare. Och om du doppar händerna i fontänen i Stadsträdgården kan du önska dig något.
Med en tonårings förundrade, och bitvis nervösa, blick börjar Nico lära känna sig själv, samtidigt som hen hittar hem på Frodegatan i Uppsala.
Det är lätt att bli förälskad i Nico, precis som i kulturstaden som Anna Ahlund beskriver. Hennes egen kärlek till Uppsala skiner i genom på flera ställen i texten.
"Uppsala är en len kastanj som betyder tur" och "Uppsala är stan där oväntat bra saker faktiskt kan hända", tänker Nico, som är uppväxt i Vansbro.
I en intervju i UNT 25/9-2017 berättar Anna Ahlund, då nyinflyttad i Uppsala att hon har längtat till Uppsala i flera år. "Kanske har jag en romantisk bild av staden, men jag tar med mig den in i mitt litterära Uppsala", säger hon.
I "Ganska nära sanningen" ger Anna Ahlund ett fint porträtt av staden, så som Uppsala ska vara. Här är outsidern inne och intellektuella diskussioner ger näring till Stadsparkens plantor.
Uppsalas själ och hjärta har alltid varit djupa samtal och aldrig sinande te. Men är det blott en drömbild, en minnesbild?
Det är passande att det är just The Beatles som för Beata och Nico samman. Nostalgi har alltid varit Uppsalas sanna namn.
I Brås (Brottsförebyggande rådets) statistik ökar antalet anmälda brott i Uppsala kommun, men i förhållande till befolkningsmängden är anmälningarna i fjol nästan exakt lika många som 1997. Svarta nyhetsrubriker om sprängdåd och skjutningar förändrar ändå tankebilden av staden.
Uppsala behöver söka inåt igen. Likt en tonåring som ska finna sin identitet. Var är Uppsalas själ och hjärta i dag?
Vilken bild av Uppsala är den sanna? Jag önskar att det är Anna Ahlunds. Jag hoppas att hon kommer ganska nära sanningen.