Journalist med livet som insats

Antalet journalister som dödas har sjunkit de senaste åren. Men de senaste dagarnas utveckling i USA borde oroa vem som helst.

Utvecklingen i USA borde oroa vem som helst, skriver Anna Lindberg. Under protesterna efter George Floyds död har journalister gripits och skadats.

Utvecklingen i USA borde oroa vem som helst, skriver Anna Lindberg. Under protesterna efter George Floyds död har journalister gripits och skadats.

Foto: John Locher

Krönika2020-06-06 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det enskilt farligaste landet för journalister är att verka i är i dagsläget Mexiko. Förra året mördades inte mindre än tio journalister, i flera fall kopplat till specifika publiceringar. Som Norma Garabia Sarduza, en 46-årig krimjournalist som granskat korruption inom den lokala poliskåren. Hon sköts till döds på verandan till sitt eget hem, i juni förra året.  

Enligt Reportrar utan gränser, en oberoende internationell organisation som bevakar pressfrihet och förutsättningarna för fri journalistik över hela världen, dödades 49 journalister 2019. Det är det lägsta antalet på tio år. 2018 dödades nästan dubbelt så många, 87 personer. Anledningen till det sjunkande antalet är att färre journalister dödats i krigszoner, som Syrien, Irak, Jemen och Afghanistan. Och det är ju glädjande. Men Mexiko sticker ut. Det är inte ett land i krig. Journalistmorden handlar om något annat: en svag rättsstat, hög korruption, mäktiga kriminella karteller som ställer sig över lagen. Medborgarna lider och journalister som försöker kasta ljus över våldet och maktmissbruket får ibland betala med sina liv. 

Det finns en klar och tydlig koppling mellan pressfrihet och avsaknad av korruption. Ju mindre rörelseutrymme fria medier har i samhället, desto högre korruption – och omvänt gäller att goda förutsättningar för fri journalistik leder till mer transparens och mindre maktmissbruk. Men när journalister måste verka med livet som insats frodas korruptionen. 

Därför är det med sorg, bestörtning och stor oro jag hör om de senaste dagarnas utveckling i USA. Reportrar utan gränser har sammanställt hela 68 dokumenterade fall av våld och trakasserier mot journalister, som bevakat demonstrationer och oroligheter utlösta av polisövervåldet mot George Floyd. Tre CNN-journalister blev gripna i direktsändning, en kvinnlig journalist träffades i ögat av en gummikula. Flera reportrar har blivit slagna och misshandlade av demonstranter och attackerade av polis – trots att de tydligt visat att de tillhör media och är där för att göra sitt jobb. Expressens reporter Nina Svanberg besköts av polis när hon bevakade oroligheterna i Minneapolis förra helgen. “Det var uppenbart att vi var media. Plötsligt smällde det, jag föll ihop och tappade alla grejer”, sa Nina Svanberg till Expressen. 

Bara för att klargöra: journalister är naturligtvis inte värda mer än andra. Min bestörtning handlar inte om att detta är branschkollegor. Det handlar om journalistikens roll för oss alla. Om inte journalister fritt kan bevaka polis och rättsväsende, som i Mexiko, eller sammandrabbningar i det offentliga, som i USA – vad händer med samhället då? När dessutom hat och hot mot medier och journalister eldas på av de styrande, som i Trumps USA eller auktoritära regimer i Europa och Sydamerika, finns stor anledning till oro för vår gemensamma frihet. 

Jag har påpekat det många gånger förut, men jag anser att det tål att upprepas: pressfrihet är inte enbart en angelägenhet för media. Det är en fråga för oss alla. Demokratin kan monteras ner, den är inte något konstant som vi kan ta för givet. Vi som vill fortsätta leva våra liv i frihet, med rätt att säga, tycka och tänka vad vi vill, vi kan aldrig acceptera hot och våld mot journalister som bara gör sitt jobb.   

Anna Lindberg är fd publisher för Öst Media och ledamot av Mediernas Etiknämnd