När jag klev av som publisher för Öst Media i mars var det en effekt som kom nästan direkt. Antalet mail i min mailbox sjönk dramatiskt, från en dag till en annan. Inga mail från medarbetare, externa kontakter – eller läsare.
Till en början kändes det väldigt avigt, men också skönt. Ingen som hör av sig med skäll: “Tidningen är sen!”, “Hur kunde ni publicera det där?”, “Det är inte klokt att ni tar betalt på nätet, skärp er!”, “Har ni ingen som kollar stavningen i era artiklar egentligen?”. Ungefär så har det sett ut, med varierande grad av hätskhet. Men genom åren har det också kommit många glada tillrop, kluriga idéer och innerligt engagemang.
Trots att det ibland har varit slitsamt att ständigt vara tillgänglig, har kontakten med läsare varit något av det mest stimulerande. Visst, ibland är det jobbigt att hantera förändringar som inte alltid upplevs som positiva: prishöjningar, förändringar i distributionen, förändringar i format och innehåll.
En diskussion som jag har haft återkommande i alla möjliga varianter handlar om att vi skriver för mycket om det ena och alldeles för lite om det andra. Vissa vill ha mer lokalt material från de mindre orterna i länet, andra vill ha mer utrikesbevakning. Vissa vill ha mer sport. Andra vill ha betydligt mindre sport. Vissa vill ha mer kultur, andra mindre. Vissa läsare vill ha mer om hobbies och livsstil, andra vill ha mer politik och ekonomi.
Det är helt enkelt omöjligt att anpassa bevakningen så att den passar varje enskild individ perfekt.
Ibland har det tydligt framgått att personen som hör av sig inte är särskilt intresserad av svar eller dialog utan vill ventilera sitt missnöje. Det måste jag ju acceptera, trots att det kan vara frustrerande. Jag har också fått intressanta pappersbrev genom åren, utan avsändare, skrivna i nedvärderande och ibland hotfull ton.
Men det mest stimulerande är de läsarkontakter jag har haft där jag blivit tydligt utmanad i vår publicistik eller strategi. Jag har några återkommande kontakter som med intelligens och skärpa har satt fingret på svagheter i vår verksamhet, både när det gäller innehåll, teknik och organisation. Människor som visar ett stort hjärta för den lokala journalistiken, men som inte bara ser sig som passiva konsumenter utan också som kravställare.
Det är en förmån för medieföretag att få ha den typen av relationer och min önskan när det gäller framtiden är att lokala mediebolag orkar odla och utveckla en närhet med sina läsare och användare.
Jag är övertygad om att journalistikens värde ligger i relationen mellan det fria ordet och publiken. Journalistiken ska betjäna medborgarna och inte tvärtom. Journalistik som speglar, berör, upprör och engagerar är en viktig demokratisk kraft. Men när den blir för upptagen med sig själv, när läsarna blir en ointressant massa istället för uppdragsgivare, då riskerar journalistiken att tappa sin relevans.
Det finns säkert läsare som inte känner sig inkluderade i vår nyhetsbevakning. Det finns säkert de som har fått svar från mig alldeles för sent eller som upplever att jag inte har lyssnat på dem och jag har säkert anledning att vara självkritisk. Men jag tror att framtiden för journalistiken hänger på närheten till publiken och att mediebolagen måste ta vara på den. Och med det vill jag tacka alla er läsare och önska er en fin sommar!
Anna Lindberg är fd publisher i Öst Media