Coronapandemin tvingar författare nå ut på digitala plattformar och hitta nya samarbeten. J K Rowling och varumärket Wizarding World bjuder fansen på digital lyssning av första Harry Potter-boken. Skådespelaren Daniel Radcliffe (Harry Potter, himself) och fotbollsstjärnan David Beckham är några av hemifrån-uppläsarna. I Sverige ersätts Bokmässan i Göteborg av en digital bildningshub och online-festival.

Förändringarna är framtvingade ur krisen, men tyder också på en vilja att prova nya sätt att nå ut med litteratur. Men inom barnlitteraturen är experimentlusten inget nytt och unikt för coronatider. Ett extremt exempel är upprinnelsen till den unika boken "Zoologipoesi – Smådjur i toner". 

Bilderboken från Förlaget skiljer sig från andra poesiböcker för barn. Att läsa om de olika djuren är att få en kort inblick i deras innersta. Dikterna ljuder taktfast. Små ramsor som sjungs fram. Övergången från komposition till text funkar perfekt. För ursprunget till boken är just i musiken. 

Det började med att den finländska gitarristen Petri Kumela 2007 bjöd in sina kompositörvänner från olika delar av världen att komponera korta musikstycken om djur som är mindre än en katt. Till samarbetet anslöt dramatikern och poeten Laura Ruohonen och illustratören Erika Kallasmaa. Smådjurens ljud förflyttades till text och bild. I flera recensioner hyllas också Annika Sandelins översättning av originaltexten.

"Zoologipoesi" är en sorts encyklopedi över det som skiljer ut ett visst vattendjur eller insekt från resten. Det som får dem att utmärka sig och låta, förfärligt eller härligt. 

Vad är en katt om inte en casanova och vad är en kräfta om inte felvänd (den kissar från huvudet!). Skalbaggarna hotar att ta över planeten och i Petri Kumelas gitarrsolo tycks de gäckande och vibrerande. I boken finns en QR-kod som leder till smådjurens musikslingor. Det hade gått att göra en mer sömlös övergång mellan musik och text och bild, men samtidigt finns det fördelar med att en bok får vara en bok och ett musikstycke får vara ett musikstycke. I jakten att digitalisera försvinner ibland det unika och särskiljande, det som så noga pekas ut i "Zoologipoesi". Gitarrkompositionerna framförs talangfullt, men de är en instrumental kuriositet till boken.

På många sätt sticker barnboken ut, inte minst med sin ovanliga medkreatör: musikern. En vanligare samarbetspartner är: barnen. 

Tvåa i Bonnier Carlsens stora manustävling blev Nina Källmodin och hennes 11-årige son Willem med gemensamma spökhistorien "Salen". När Skogsmulle ska få ny look rådfrågas de yngsta. En förebild när det gäller samarbeten med barn är Oskar Ekman, manus- och bokförfattaren bakom Bleckmossen-serien. Som tidigare redaktionschef för KP har han god vana av att vara nära sina läsare. 

Oskar Ekman och mangaillustratören Carolina Carromic Ståhlberg har under flera års tid bjudit in fans till olika workshops. Läsare har skapat vissa karaktärer i serien och i senaste tävlingen i KP får barnen själva skriva ett Bleckmossen-äventyr.

Det är klart att oväntade kreativa samarbeten kan falla platt och bli ingenting, en pannkaka av idéer som inte når vidare. Men när författare vågar släppa garden och bjuda in andra perspektiv så kan det också bli något unikt, som slår alla med häpnad.