Ett avsnitt i ungdomsboken ”Himlabrand” hugger rakt in i hjärtat. 16-åriga Ántes áhkko (farmor) delar sin livsvisdom. ”Vad som än händer, så löser sig det mesta till slut”, tröstar hon. 

Det är som att debutanten Moa Backe Åstot hämtat min morfar ur graven, eller åtminstone lyckats citera honom från när han levde. För just så där sa han till mig. Jag hade någon form av bekymmer, men morfar som levt nio decennier tog det med ro. Han hade lärt sig att med tiden löste knutar upp sig, eller också förlorade de sin betydelse.

Det löste sig, precis som Ántes áhkko och min morfar förutspått. Jag har glömt vad svårigheten handlade om, men jag minns morfars visdomsord. 

År 2022 känns råden kanske inte lika klockrena. Jag menar, hur ska barn och unga övertygas om att bekymren krymper när isarna redan smälter och klimatförändringarna maxar det extrema vädret? Renarna i norr har svårt att hitta bete och ja, man kan få en känsla av att allt är på väg åt skogen. Kanske är det så, eller så finns det en lösning som vi inte kan ana ännu? Hur som helst så kan det vara skönt för unga att få del av ett mer långsiktigt perspektiv, från någon som levt längre.

I "Himlabrand" (Rabén & Sjögren) behöver Ánte sin áhkko både för att förstå sin historia, och sin framtid. 

Áhkko är ett bollplank för Ánte under hans identitetssökande. Vågar han berätta sanningen för henne? Kommer hon att acceptera honom för den han är? Trots att áhkko signalerar att Ánte är ovillkorligt älskad är han livrädd. Den samiska traditionen väger tungt på Ántes tonårsaxlar.

Också i Oskar Kroons roman ”Kärleken är att jag vill att du finns” (Brombergs) har en farmor en viktig biroll. Hon är den som 15-årige Werner kan prata med. Trots visst eventuellt alkoholmissbruk – farmor börjar varje interaktion med ett glas whiskey on the rocks – är hon en trygghet i Werners liv. I farmors hus är allt hemvant, och här vågar han till sist släppa alla spärrar. 

Werners mamma kastar diktstrofer över sin son och försöker bända upp låset till hans inre tankar. Farmor tycks inte anstränga sig, och får ett klart bättre resultat. 

Många kan nog intyga att relationen till mor- och farföräldrar kan vara mer okomplicerad än den till sina egna föräldrar. Men under pandemin har många barn, på grund av rädslor, sjukdom, död och restriktioner, blivit snuvade på sina äldre släktingar. Hur har det påverkat deras barndom?

De äldre gestalterna i ungdomsböckerna blir en påminnelse om vikten av relationer över generationsgränserna. Inte minst under uppväxtåren, när ens identitet är som mest formbar. 

Alla kan vi behöva en áhkko att bolla våra tankar med. För trygghet och stabilitet, eller bara för att få höra att det ordnar sig. Även om det inte alltid gör det till slut. 

3 tips på temat

Thomas

Anna Höglund (Lilla Piratförlaget) 

I boken ”Thomas” får vi följa en gubbe som tycker om sina saker. Det är inget skönmålat porträtt, och det är just det som är väcker intresse.

Mina tantkompisar

Ester Roxberg & Nathalie Ruejas Jonson (Rabén & Sjögren) 

”Mina tantkompisar” handlar om att hitta någon som gillar samma saker som en själv, och att förlora sin bästa vän. Varmt kompisskap över generationerna.

Farbröder

Teresa Glad (Natur & Kultur) 

”Farbröder” är en allåldersbok om mansrollen som ställer läsaren inför tunga känslor och svåra frågor. Tyngdpunkten finns i barndomens minnen.