Odessa är Ukrainas tredje största stad, och ett av landets största kulturella centrum. År 1914 befann sig den ryske poeten Vladimir Majakovskij i staden. Där mötte han Marija Alexandrova, hon var 17 år och han var 19. Majakovskij blev blixtförälskad, men Marija gav honom korgen, förlovad som hon redan var.
Den olyckliga förälskelsen öppnade dammluckorna för Majakovskijs skrivande. Några år senare beskriver han i den världsberömda dikten "Ett moln i byxor" den ödesdigra kvällen på hotellrummet i Odessa när han väntade på henne: "'Jag kommer klockan fyra', sa Marija./ Åtta./ Nio./ Tio."
Timmarna går och när hon väl dyker upp är det för att göra slut.
Senare träffar Majakovskij det litterära paret Lili och Osip Brik. Han läser dikten, som ännu var opublicerad, och i efterhand har Lili Brik berättat om hur Majakovskij sänkte rösten och naglade åhörarna med de kända raderna: "Tror ni att det här är malariayra? Det har hänt. Det var i Odessa det hände."
Vad händer i Odessa nu? Jo, invånarna förbereder sig för angrepp både från vattnet och himlen. De barrikaderar sig med sandsäckar, gräver skyttegravar på stranden, flyr med färjan till Rumänien. Är det ens möjligt att förälskelse kan ske i Odessa nu? Kan en ung man vänta sig galen på sin Marija på ett hotellrum ikväll? Finns det någon chans att ett hjärta kan få bli krossat, och inte beskjutet?
Majakovskij blev förälskad igen – den här gången i Lili Brik. Och hon i honom. Att hon redan var gift med Osip var inget hinder. De var alla tre moderna, till och med futuristiska och revolutionära, människor. En av litteraturhistoriens största romanser, som alltså var ett ménage à trois, fick sin början.
Jag ska ärligt säga att jag inte har brytt mig om Majakovskij sedan gymnasiet. (Han har en särskild dragningskraft på tonåringar och deras hjärtan.) Men nu när Odessa och Kharkiv dagligen omtalas i nyhetssändningarna är Majakovskij en av de första som jag tänker på. Hans revolutionära motstånd mot tsaren, hans passionerade övertygelse i såväl poesi och politik som i kärlek.
I december 1921 befinner sig Majakovskij och Osip hemma i Moskva, Lili är i Riga. Breven mellan dem finns i boken "Kärleken är alltings hjärta", som är sammanställd och kommenterad av Bengt Jangfeldt. Majakovskij ska resa till Kharkiv på en poesiuppläsning men det strular med tågen och biljetterna, i brev efter brev klagar han över oordningen. Några dagar före jul kommer han ändå iväg, men han längtar hem: ”Jag är glad att jag kunde slita mig därifrån – Kharkiv är en ryslig stad."
Breven är litteraturhistoria och stor poesi. Men det är det vardagliga gnället över tågstrulet som går rakt in i magen när det dubbelexponeras med dagens nyhetssändningar. Kharkivborna ska inte behöva oroa sig för något annat än om tåget till poesiuppläsningen ankommer i tid. Och på samma sätt har jag en önskan om att Odessas unga poeter får sina hjärtan krossade på ett hotellrum i kväll, för det betyder att allt är som det ska för stadens tonåringar. 19-åriga unga män ska inte behöva vara förtvivlade över något annat än att flickan som han har förälskat sig i avvisar honom.