Stopp min kropp! Ta det lugnt med kramarna 70-plussare

Vaccinerade far- och morföräldrar kan krama om sina barnbarn, enligt Folkhälsomyndigheten. 70-plussarna jublar! Men vem ska egentligen avgöra vem som får krama vem?

Stopp min kropp

Stopp min kropp

Foto: Åsa Karsin

Krönika2021-05-08 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Stopp! Min kropp!” är ett begrepp som myntades av Rädda Barnen 2013. Sedan dess har det fastnat som ett tuggummi hos dagens unga. Nu behöver begreppet få fäste i alla generationer.

2016 spelade en lågstadieklass i Umeå in musikvideon ”Stopp Min Kropp” som bland annat ledde till att barnen intervjuades i Nyhetsmorgon. En sångrad ur Youtubeklippet: ”Jag kramar den jag vill, vem jag vill och om jag vill och vill jag inte – ska du respektera det.”

Musikvideon har visats över 500 000 gånger.

Hopp till 2021: ”Till exempel är det nu okej för vaccinerade far- och morföräldrar att krama om sina barnbarn igen”, säger Johan Carlson, Folkhälsomyndighetens generaldirektör i mitten av april. Det är ett glädjebudskap för många barn och äldre. Men det är något som är knas med uttalandet. Vem kan avgöra vem som får krama vem? 

Jag vet, jag rycker en mening ur sitt sammanhang, men min poäng är ändå viktig.

I den aktuella barnboksfloran är ”Stopp! Min kropp!” ett återkommande begrepp. Förra året gav Bonnier Carlsen till exempel ut både en lågstadie- och en småbarnsbok i samarbete med Rädda Barnen med just ”Stopp! Min Kropp!” som titel.

I lågstadieboken finns fem berättelser, en handlar om Lina 9 år som riskerar att bli ”kramkrossad som en ostbåge” på en fest med vuxna. I småbarnsboken finns en dam som ”vill kramas fast du inte har lust”.

Med ”Stopp! Min kropp!” har barn fått ett verktyg för att kunna prata om kroppen och gränser. Men ansvaret för att stoppa övergrepp ligger alltid hos vuxna, betonar Rädda Barnen. 

Och som vuxen måste man respektera barnens vilja, även om det gäller något så oskyldigt som en kram.

Barn är olika. Precis som vuxna är olika. Det finns nog äldre som struntat i rekommendationerna och fortsatt att träffa och krama sina barnbarn under pandemin. Andra har följt råden till punkt och pricka. Det finns äldre som inte kramat ett barnbarn på över ett år. (Det finns äldre som inte har barnbarn, men det är inte poängen, eller jo, det är just det: vi är alla olika, vi har olika erfarenheter och olika längtan.)

Nu när restriktionerna lättas för de vaccinerade är det för en del som att proppen går ur. Att krama barnbarnen är högt upp på mångas prioriteringslista, men det är inte säkert att ett barn som inte kramat sin äldre släkting på över ett år är precis lika sugen på det som du är. Så 70-plussare, nu när ni ska ut i friheten: Gör det med respekt. Glöm inte bort att det finns andra riskgrupper som hamnat längre ned i vaccineringsturordningen. Yngre med vanliga sjukdomar som högt blodtryck, diabetes och övervikt till exempel. Även om hög ålder är den största riskfaktorn, enligt Folkhälsomyndigheten.

 Vill du ha en kram av ditt barnbarn ska du först ha ett samtycke till det. Låter det högtravande. Förstår. Kanske inte så att du behöver fråga: samtycker du till en kram? Men försök att vara lyhörd för vad barnet upplever, märker du att barnet backar, gömmer sig bakom föräldrar, blir blygt är det antagligen inte läge att kasta dina armar om barnbarnet. Ta ett steg tillbaka, gör något mysigt, men kräv inte att få krama ditt barnbarn bara för att socialministern och generaldirektören presenterat lättade restriktioner.

 Stopp! Min kropp! är ett uttryck som även äldre behöver ta till sig. Så ta det lugnt med kramarna, och njut av friheten på ett schysst sätt.