Strömmad film är mer än Netflix och HBO

Kim Ekberg ratar Netflix torftiga skåpmat och beger sig ned i den alternativa strömningens kaninhål.

Stora aktörer som Netflix och HBO får enorm uppmärksamhet i pressen, medan andra strömningstjänster hamnar i medieskugga.

Stora aktörer som Netflix och HBO får enorm uppmärksamhet i pressen, medan andra strömningstjänster hamnar i medieskugga.

Foto: Elise Amendola/AP/TT

Krönika2021-04-16 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drömmen om ett fritt internet, med ett tillgängligt kultur- och informationsflöde, gick i kras relativt snabbt. Storföretag har med upphovsrätten som vapen ställt sig mellan avsändare och mottagare. Spotifyägarna köper Djursholmspalats och privathelikoptrar medan artisterna får nöja sig med ynka ören.

Filmbranschens digitala monopolisering har inte gått lika snabbt, och kanske har pandemitillståndet förhalat det hela ytterligare. En rad aktörer har tvingats börja idka vod-verksamhet, vilket har gjort det digitala filmutbudet bredare än någonsin. Dessutom når dessa filmer hela Sverige i stället för att stanna i storstäderna. Göteborgs filmfestival, i år helt digital, hade exempelvis tre gånger större publik än vanligt.

Trots detta ägnas en oproportionerlig mängd spaltutrymme åt stora aktörer som Netflix och HBO, medan Draken Film och Mubi, två andra tjänster med större engagemang för filmkonsten, ofta hamnar i total medieskugga. En annan alternativ plattform är Cineasterna, som har ett biblioteksliknande upplägg och utbud där skattebetalarna står för kostnaden snarare än låntagaren. På liknande sätt kan kreativa aktörer med internets hjälp förbikoppla marknadsprinciperna.

Cinemateket, vars uppdrag är att tillgängliggöra sina samlingar och öka intresset för filmen som konstform, har under pandemin gjort några trötta strömningsförsök. I april har vi exempelvis chansen att se tre ungerska klassiker. Internationella initiativ som finska Elonet, franska Henri och belgiska Avila erbjuder utan geoblockering större portioner av respektive filmarv (ofta med engelsk undertext).

Avslutningsvis vill jag tipsa om tre aktuella gratisströmningar. Münchens filmmuseum har en retrospektiv med filmalkemisten Jürgen Reble. Film i samtidskonstens (FIS) hemmabiotjänst visar tre av Tova Mozards filmer, däribland den gripande familjeskildringen "Stora scenen". Och söndagen den 18 april är det dags att bänka sig framför Cristi Puius film "Malmkrog", som visas under Rumänska kulturinstitutets filmdagar.

Strömningens evangelium är dock inte helt oproblematiskt. Internet är en större miljöbov än flyget. Att strömma film i en timme förbrukar lika mycket energi som två kylskåp gör på en vecka. Vi får därför hoppas att fler personer runtom i landet har använt karantäntiden åt att djupodla sitt filmintresse och i fortsättningen kräver lokala visningar av filmer signerade Reble, Mozard och Puiu.