För dem som inte har hängt med i svängarna: Amy Deasismont är numera vuxen, skådespelare och dessutom manusförfattare. Redan för fem år sedan Guldbaggenominerades hon för bästa kvinnliga biroll för sin insats i ätstörningsdramat "Min lilla syster", där hon definitivt bröt med sin bubbliga popidols-persona Amy Diamond.
Nu tar hon ett nytt kliv i karriären, som skapare av "Thunder in my heart" – en serie om att bli vuxen, på gott och ont. Tv-serien, som får premiär på Viaplay den 23 maj, är full av känslor, drama, värme och humor och inte minst musik i olika genrer. Titeln kommer från den gamla Leo Sayer-hiten med samma namn.
– Den var inskriven i manus från start, som avslutning på det första avsnittet. Det är en låt som jag har vuxit upp med och som jag har alltid har tyckt är fantastisk. Känslorna är så starka men den är också komisk, mitt i allt säger sångaren att han bara har känt personen i en timme. Det är lite samma känsla i serien, säger Amy Deasismont och fortsätter:
– När vi bollade namn på serien så sa producenten Patrik Andersson att "ska den inte heta 'Thunder in my heart'" och vi blev fästa vid det. Jag tycker att den speglar Sigges frigörelseprocess så bra. Det finns något i henne som inte går att krossa.
Trevar sig fram
"Thunder in my heart" handlar om Sigge, som precis har flytta hemifrån och jobbar på ett café. Hon försöker hitta sig själv och trevar sig fram i sin relation till sin ofta frånvarande pappa (Gustaf Hammarsten). Hon umgås med sina lika sökande vänner Antonia, som spelas av debuterande Julia Lyskova Juhlin (som medverkar i podden "Daddy issues") och Sam, som spelas av Alexander Abdallah ("Snabba cash").
Serien är full av scener där det festas, liggs och bråkas. Inspelningen var utmanande, vilket Amy Deasismont beskriver som tungt men också kul.
– Att spela full är svårt. Man måste vara helt där för att det ska gå. Det är det bästa med skådespeleri, man är så närvarande. Det finns få situationer som jag är så närvarande i och det är därför jag älskar skådespeleri så mycket, för att man glömmer bort allt annat i sitt liv.
En frigörelseprocess
Amy Deasismont började skriva på historien redan 2015 när hon själv var i samma fas i livet som rollfigurerna i serien. Hon beskriver det som en "andra tonårstid", fast med större konsekvenser.
– Det är en märklig tid i livet. Jag tror att många har en bild av hur det ska vara när man blir vuxen, det är ju det stora målet när man är barn. Och sen när man väl hamnar där så känns det inte som man trodde. Jag ville skriva om det och om en frigörelseprocess, att ta makten över sitt eget liv.
TT: Du blev en offentlig person tidigt. Blev det annorlunda med det där vuxenblivandet då?
– Det är svårt att säga, jag har ju bara levt mitt liv. När jag var 22 hade jag redan jobbat i 10 år och kände mig lite vilsen i vad jag ville göra resten av livet. Men de känslorna tror jag att de flesta ställs inför på något sätt.
TT: Hur mycket av dig själv ligger i Sigge och de andra?
– Det är en fiktiv berättelse så det handlar inte om mitt eget liv även om jag kan känna igen mig i flera av rollfigurerna. Och känslorna känner jag igen mig i, hur det känns att bli sårad och ha en förhoppning om att något ska utvecklas till en relation, och så gör det inte det, till exempel.