Arkadien har genom århundradena hägrat som en upphöjd dröm för konstnärer och författare. Det är en region i Grekland, men samtidigt ett fantasins landskap där det alltid är varmt, där kullarna är vackra och människorna lever i en storslagen dåtid.

Nu visar Nationalmuseum i Stockholm hur föreställningen om Arkadien växte fram under 1600-talet, i franskt och italienskt måleri. Och det var egentligen ett förstört landskap som låg till grund för konstnärernas fantasier, framhåller kuratorn Martin Olin.

– Landskapet kring Rom var överexploaterat redan under antiken. Man hade djur som betade av allting, så det blev jordflykt, det slammade igen och folk blev sjuka i malaria och kunde inte bo där. Det märkliga är att det var just den naturen som de här konstnärerna gick ut och upptäckte. Det man tyckte var en skräpig, ekologiskt utsatt natur blev den vackraste som man kunde tänka sig.

Mytologisk miljö

I de franska och italienska konstnärernas idealbild fanns porlande källor, vidsträckta kullar, avlägsna akvedukter och himlar i rosaskimrande motljus. Man avbildade också gudar, herdar och gamla myter – ofta togs motiven ur antik litteratur och dikter från renässansen.

– Den här visionen av vad ett vackert landskap är har dominerat konsten i 200 år. Alla konstnärer var bundna till den och reste till Italien för att förstå den bättre, säger Martin Olin, som inte tror att människor tycker att de landskapen är lika vackra i dag.

– De slår inte längre an någon gemensam kultur, säger han.

Då signalerade motiven funderingar kring erotik, döden och tillvarons mening. Målningarna andas också en ursprunglig idé om ett land som flödar av mjölk och honung.

– Där finns drömmen om att leva på vad naturen ger, utan att överutnyttja den, säger Martin Olin och pekar på Nicolas Poussains "Zeus uppfostran", där en ung Zeus diar en get.

En annan frontfigur var Claude Lorrain. Hans "Landskap med lantlig dans" är en nyupptäckt tidig målning som har lånats in från Svenska Akademien.

Lever vidare

Martin Olin ser kopplingar till dagens klimatförändringar i temat, men också till ekonomiska frågeställningar – som alltid präglar hur naturen avbildas. Många av de konstnärer som avbildade Arkadien gjorde det till exempel för adeln, som ville ha tavlor av sin mark.

Under mitten av 1800-talet skiftade förväntningarna på vacker natur, och man började betona kopplingen mellan natur och nation mer. Utställningen visar också hur industrialismen börjar målas in, och hur man i nordisk konst började se gruvor, arbetare och vattenkraft i landskapsbilderna.

– Som konst- och naturbetraktare lär man sig att tänka på vad det är för landskap, hur det påverkas av lagar, vem som äger det eller vem som använder landskapet, säger Martin Olin.

En del av utställningen, som är ett samarbete med Färgfabriken i Stockholm, undersöker just människans förhållande till naturen bortom Arkadien. Längtan efter att gå upp i det ideala landskapet lever vidare även i vår tid, menar Martin Olin.

– Drömmen om lantlivet är en mänsklig dröm som får olika uttryck i olika tider. För oss är det kanske det egna sommartorpet, säger han.