Medan Daniel Harding och hans familj har försökt få tiden att gå i Paris har den flygkunnige dirigenten njutit av sina kollegor i Stockholm på distans.
Det var i fjol som Harding meddelade att han skulle ta en paus från radiosymfonikerna för att arbeta som pilot för Air France, sedan slog coronaviruset till och han blev kvar i den franska huvudstaden medan Berwaldhallen framfört konserter inför tomma stolar.
"Helt underbar känsla"
– I egenskap av musikälskare, och som del i familjen på Berwaldhallen har det varit fantastiskt att få ta del av konserterna, i vetskapen om att musiken lever vidare. Men att vara tillbaka och delaktig igen är en helt underbar känsla, säger Daniel Harding.
Efter att ha framfört en konsert som kretsade kring temat ensamhet förra veckan, med musik av Sibelius, Mahler, Bach och Purcell, återstår endast en punkt på vårens program: "Don GIovanni", med bland andra Peter Mattei, Malin Byström och Andrew Staples i ensemblen.
Det blir ett fyrverkeri till avslutande föreställning där stjärnsolisterna och orkestern verkligen får spänna musklerna och visa prov på alla sina förmågor, enligt Harding.
"Hade inte varit möjligt"
– I de två avslutande föreställningarna var det viktigt för mig att först säga något specifikt om tiden vi befinner oss i. Det hade inte varit möjligt för mig att komma tillbaka hit och inte på något vis kommentera de nuvarande omständigheterna, säger han.
– I "Don Giovanni" var det sedan viktigt för mig att vi inte gjorde en förenklad eller på något sätt reducerad version eller kompromissade på något sätt. I stället ville jag att vi skulle sätta ihop en föreställning som vi skulle kunna vara stolta i även i det bästa av lägen. Så förra veckans konsert sade något om det rådande läget, veckans program handlar om vilka vi är och vad vi kan åstadkomma.
