Den 60-årige kanadensiske regissören har stor tillit till biopublikens uppfattningsförmåga – och sitt eget berättande.
– Man måste lita på berättandet, att det till slut kommer att hänga ihop, konstaterar han och fortsätter:
– Att berätta med att lägga olika lager, det gör man i böcker. Varför skulle man inte kunna göra det även i film?
Egoyan, som är mest känd för den hyllade filmen ”Ljuva morgondag”, premiärvisade ”Hedersgästen” på filmfestivalen i Venedig i höstas. Det är en film som i just många olika lager berättar om en komplicerad far-dotter-relation. Dottern sitter i fängelse, fälld för sexuellt utnyttjande av en minderårig. Hon är oskyldig, men envisas ändå med att vilja sitta av sitt straff, eftersom hon känner skuld för något annat som har hänt. Fadern är matinspektör och tar ut sin frustration på de restauranger han kontrollerar.
"Tar till utpressning"
Atom Egoyan gjorde grundlig research inför inspelningen.
– Jag träffade mängder med matinspektörer. Man får inte följa med dem på jobbet, men de berättade många historier för mig – bland annat om hur det händer att inspektörer tar till utpressning för att godkänna en restaurang.
– Pappan i filmen väljer vad han vill se och vad han inte vill se. Det blir en parallell till hans eget liv, säger Egoyan.
Liksom flera av hans tidigare filmer har ”Hedersgästen” formen av ett pussel, där åskådaren får foga samman bitarna.
– Man måste följa strukturen. Jag kan själv tycka det är mystiskt att bitarna alltid passar. Men jag tycker nog att det är klarare i den här filmen än det har varit i mina tidigare. När jag skriver manuset är det ofta sådant som är oförklarat, men som jag sedan måste förklara för skådespelarna. Fast det finns en sak i den här filmen som jag faktiskt inte riktigt kan förklara själv.
Hade total frihet
Egoyan säger att ”Hedersgästen” var billig att göra, att han själv producerade och att detta gav honom total frihet att göra den film han ville göra.
– Det var annorlunda med ”Remember”, där kom de med ett erbjudande till mig och med möjligheten att arbeta med till exempel Christopher Plummer. I ett sådant sammanhang vet jag att jag måste anpassa mig. Det är likadant nu med att så många gör tv i stället för film. Jag gjorde tv-filmer när jag var ung, avsnitt i ”Twilight zone” och ”Alfred Hitchcock presenterar”. Jag tog det inte på det allvar det förtjänade, numera är ju tv lingua franca.
– Samtidigt tycker jag om idén att sitta instängd i ett rum för att se en film. Jag tror inte att en film som "Hedersgästen" kommer till sin rätt i en mobil.
