Beate Grimsrud föddes i norska Bærum 1963, men var under större delen av sitt liv bosatt i Sverige. Hon lämnade hemlandet för att studera på Biskops Arnös författarskola i Uppland och var sedan 1984 bosatt och verksam i Stockholm, där hon skrev på både norska och svenska.

Efter debuten med novellsamlingen "Det finns gränser för vad jag inte förstår" 1989 blev Beate Grimsrud snart ett tongivande namn på den nordiska författarscenen, hyllad av såväl kritiker som läsare för sitt egensinniga språk, där poesi blandas med dramatik, humor med allvar, dröm med verklighet.

Regisserade dokumentärfilmer

Sitt breda litterära genombrott fick Beate Grimsrud 1999 med barndomsskildringen "Jag smyger förbi en yxa", vilken tilldelades Sveriges Radios romanpris och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Drygt tio år senare tilldelades hon återigen Sveriges Radios romanpris, och nominerades till både Nordiska rådets litteraturpris och norska Bragepriset, för den kritikerhyllade romanen "En dåre fri". Däremellan hann hon också med att nomineras till svenska Augustpriset, för romanen "Har någon sett mig någon annanstans?" från 2007.

Under sina 30 år som verksam författare gav Beate Grimsrud ut ett tiotal romaner och novellsamlingar, liksom ett antal barnböcker tillsammans med den svenska författaren Inger Alfvén. Vid sidan av skönlitteraturen var hon också verksam som dramatiker, regissör och manusförfattare, till bland annat pjäsen "Har noen sett meg et annet sted" från 1996 och den norska långfilmen "Ballen i øyet" från 2000. Hon regisserade även kortfilmen "Det brukar gå bra", som handlar om skapande och skrivande, men också om när Beate Grimsrud skaffade katt.

– Jag skriver inte så som jag tänkt skriva, säger Beate Grimsrud i filmen. Jag skriver så som jag tänker när jag skriver.

På 1990-talet regisserade Beate Grimsrud också en rad dokumentärfilmer om sport, däribland "En film om boxning" och "En film om fotboll". Det speglade hennes eget liv: På fritiden ägnade hon sig åt just boxning och fotboll, men också backhoppning och längdskidor.

Skrev om sjukdom

Flera av Beate Grimsruds romaner handlar om sjukdom och om hur sjukdom påverkar hennes romanfigurers liv. I "En dåre fri" lever huvudpersonen Eli med en psykossjukdom, och i Beate Grimsruds sista roman, "Jag föreslår att vi vaknar" från 2019, kastar ett bröstcancerbesked en lång skugga över dramatikern Vildes tillvaro.

Beate Grimsrud drabbades själv av cancer 2015, något som året därpå skildrades i vännen och grannen Siri Ambjörnssons radiodokumentär "Det jag inte klarar är att dö". Men trots att författarens och romanfigurens erfarenheter påminner om varandra, är "Jag föreslår att vi vaknar" inte en berättelse om Beate Grimsruds eget liv.

– Det här bygger delvis på egna erfarenheter, men det är ett konstverk, ett bygge, en tanke och en berättelse som är helt en egen värld, sade hon i en intervju med Modern Psykologi sommaren 2019.

"En egen blick"

Efter beskedet om Beate Grimsruds död minns flera författar- och branschkollegor hennes liv och gärning.

– Beate hade en egen blick för sådant som andra inte såg. Hon kunde upptäcka saker som gick andra förbi, säger Beate Grimsruds svenska förläggare Charlotte Aquilonius till TT.

Beate Grimsrud blev 57 år gammal.