"Heja framtiden" heter den podd där journalisten Christian von Essen sedan 2018 har intervjuat mängder av människor om deras framtidsvisioner. I år hade han tänkt samla några av de mest intressanta tankarna i en bok – när coronapandemin slog till. Plötsligt blev flera av framtidsvisionerna inaktuella. Det var en tuff tid, tycker Christian von Essen.
– Det tror jag alla kände, att det blev som en tvärbromsning. Men därför var det så spännande att backa tillbaka och få ett större perspektiv och se att det inte tar slut här, det är bara en ny början, säger han.
Skrev trots sjukdom
På bara en månad intervjuade Christian von Essen några av de personer som tidigare har gästat hans podd, och skrev "Vad händer nu med framtiden? 20 visioner om Sverige efter corona". Där vittnar till exempel Bob Hansson i ett förord om hur den mörka tiden också känns spännande: eftersom den plötsligt ger oss möjligheten att reflektera kring andra sätt att leva. Christian von Essen tror att många nu kommer att lägga om sina liv.
– Jag tror att man börjar se över arbete och fritid. Jag har kompisar som har sålt lägenheten och flyttat till landet, för att börja jobba på distans. Det finns en acceptans för att det går att göra på andra sätt. Man kanske reser mindre, shoppar mindre. Det är jobbigt för de branscherna men för samhället i stort kan det vara en välkommen paus, säger han.
Själv blev han extra utmanad under det snabba arbetet med boken: han drabbades av vad han tror var covid-19. Han testade sig aldrig, men hade symtom som trötthet, huvudvärk, och tappade smak och lukt.
– Det var väldigt lindrigt, för plötsligt planade det ut. Så man förstår vilken tur man hade. Som så många andra tycker jag att det är en konstig och lömsk sjukdom, att man inte förstår sig på den. Det är märkligt att jag kan tappa lukten och att nästa person ligger i respirator och inte kan andas.
Lösningsinriktad
Visionerna om framtiden efter coronapandemin spretar. Hannes Sjöblad förutspår att vården nu har möjlighet att bli mer preventiv, Johan Kuylenstierna resonerar kring klimatomställningen, Viktoria Saxby funderar på jämställdhetsarbetet och Barakat Ghebrehawariat tar upp strukturell rasism.
– Rasism och polarisering är strukturer som redan fanns där men som blottas ännu mer under den här krisen säger Christian von Essen, som tror att det därmed kan bli ett större fokus på de frågorna framöver.
Optimismen är gemensam i de flesta av texterna, och många argumenterar för att kriser till och med kan vara nyttiga, eftersom de föder nya visioner och affärsmodeller. Själv känner Christian von Essen sig varken käck eller särskilt vardagspositiv. Ändå tycker han att framtidsoptimismen är livsviktig.
– Det handlar inte om att man naivt ska tycka att allt är fantastiskt, utan jag ser det mer som att man hela tiden försöker se lösningar. Om vi pratar om de största riskerna i världen känner jag att "vad bra att folk jobbar med det, hur kan vi hjälpa till med det arbetet?". Framtiden händer inte bara, utan vi skapar den hela tiden tillsammans. Att vara framtidsoptimistisk och lösningsorienterad tror jag hänger ihop. Och jag tror på att människan är fantastisk.