Sara Granér: "Allas lika mellangärde"
Serietecknaren Sara Granérs senaste bok är full av ordvitsar, skamlösa ordspråksförvrängningar och, som alltid när Granér varit i farten, ett väl tilltaget mått färgglad satir. Hennes seriefigurer, ofta medvetet spretigt tecknade (förrädiskt) gulliga djur, för talan. Här ryms högt och lågt, pappaskämt och samhällskritik. På en sida stoppar en kanin ett fax i en maskin ovan orden "No more fax to give". På en annan sida hejdar en vakt en grupp flyktingar vid ett taggtrådsstängsel: "Nöden har inget leg". En serie bilder på en kanin som betraktar sig själv i speglar och kameror ges titeln "Självskådebeteende". Det både roar och sticker till.
Gina Dirawi: "Paradiset ligger under mammas fötter”
När komikern och programledaren Gina Dirawi debuterar som skönlitterär författare gör hon det ordentligt. Romanen ”Paradiset ligger vid mammas fötter” handlar om bästisarna Mona och Mila, två 16-åringar som glider runt och isär i en norrländsk småstad. Medan Mona målar graffiti och törstar efter mer frihet, kämpar Mila med betyg och förväntningar. Samtidigt vänds blicken mot Monas släkting Nour som bor i ett palestinskt flyktingläger i Beirut och där inte kan låta bli att undra hur en kvinna ska kunna skina när världen mest verkar vilja en illa. Romanen vidgar tid och tillvaro, från Norrland och vidare, från ungdomen och vidare. Det är skarp debut. Ett tips är att lyssna på den med Gina Dirawis egen uppläsning.
“Min far/Kvinnan” av Annie Ernaux
Nyutgivningen av Annie Ernauxs böcker om sina föräldrar är inget mindre än en välgärning av Norstedts. Den som har läst Édouard Louis böcker förstår plötsligt att de knappt hade varit möjliga utan föregångare som Ernaux. Sakligt och osentimentalt skriver hon fram först sin fars sedan sin mors levnadsöden. Den lilla, lilla klassresan och rädslan för att hamna på botten igen. Dottern som de är så stolta över, men som rör sig längre och längre bort från sina föräldrar. Och ömheten, som det inte finns utrymme för, men som anas under den hårda ytan.
"Hundra år av ensamhet" av Gabriel García Márquez
Parallellt med sitt eget skrivande har författaren Lina Wolff, full av beundran, nyöversatt en av den latinamerikanska litteraturens största klassiker – "Hundra år av ensamhet". Romanen handlar om sju generationer i den lilla colombianska byn Macondo, modellerad efter García Márquez egen hemby och delvis också efter de människor som bodde där.
Ett och ett halvt år har översättningsarbetet tagit och i en intervju i Dagens Nyheter i somras berättade Lina Wolff att hon aldrig kan läsa slutet utan att gråta av rörelse. Det är helt enkelt så bra.
“Nätterna på Winterfeldtplatz” av Elin Boardy
Hon är 20 år, en påpassad familjeflicka som får smak på friheten i Berlin. Året är 1928 och staden vibrerar av det som komma skall. Men för Hedvig är det nätterna på Winterfeldtplatz som är livsavgörande – här är hon fri att älska vem hon vill utan att betraktas som avvikande. Elin Boardys nya roman fångar fint en tidsperiod då allt fortfarande tycktes möjligt.
“Rapport från ett slakteri” av Lina Gustafsson
Äter du kött och sover gott? Efter att ha läst Lina Gustafssons sakliga skildring av hur det går till på ett alldeles vanligt svenskt slakteri är det inte lika säkert att du gör det längre.
“Rapport från ett slakteri” utgår från hennes egna upplevelser som veterinär på slakteriet, där lagar och regler följs, men djuren ändå far illa och lider alla helvetets kval i dödsögonblicket. Så ser priset ut för det massproducerade kött de flesta av oss tuggar i oss.
"Jag ser allt du gör" av Annika Norlin
Bymentalitet, vänskap och musik står i fokus i Annika Norlins novellsamling och debutbok. Norlin skriver om nörden Sylt Järvinen, här en hjälte. Hon berättar om hur långt man måste gå för att bli fri från en djup sorg och om hur det kan vara på en turné.
Även i musikprojekten Hello Saferide och Säkert har hon varit en textskrivare av rang. Precis som hennes låtar är berättelser kan man under läsningen av novellerna ibland höra henne sjunga.
"Intill slutet vill jag vittna. Dagböcker 1933–1945" av Victor Klemperer.
"Ord kan vara som små doser av arsenik – först märker man ingenting, men efter en tid verkar giftet ändå". Så skrev den tyske litteraturprofessorn Victor Klemperer i sin bok om tredje rikets språkbruk. I sina dagböcker, som med förord av Ola Larsmo ånyo givits ut på svenska, skrev han om den långsamma men tilltagande förgiftningen av sin vardag före och under kriget i Dresden.
Klemperer var jude men lyckades undgå koncentrationslägren. Hans dagböcker är en i dag både unik och klassisk skildring av nazisternas förtryck.
Emily Dickinson: "Brev III"
I förlaget Ellerströms tredje och sista utgåva med den gåtfulla amerikanska 1800-talspoeten Emily Dickinsons brev har man, efter att i utgåva ett och två ha presenterat hennes personliga och litterära brevväxlingar, lagt större fokus på utkasten, på det som kanske aldrig hade eller fick någon mottagare. Här samsas oavslutade rader med dikt- och prosastycken. Dickinson-kännaren Josefin Holmström, som står för urval och kommenterar, liknar de samlade fragmenten vid ett slags dåtida tweets. Poetens texter och tankar är råa, nära och drabbande, också för den som inte tidigare har stiftat bekantskap med Dickinsons liv eller författarskap. Plötsligt framstår 100 år som en obetydlig tidsrymd.