Ett slags Netflix live. Så beskriver den svenska skådespelaren Ulrika Malmgren från gruppen Darling Desperados föreställningen "The art of facing fear". Till skillnad från annan digital coronateater spelar man här och nu – som på en fysisk scen. De 21 skådespelarna bjuder också in publiken att chatta och skicka in personliga covidhistorier som återges i en masscen.
– Det kan handla om en morfar som gick bort, "jag kunde inte komma till begravningen". Det är så många olika berättelser som kommer fram, ibland från människor långt ute på landsbygden, säger hon.
Själva pjäsen består av korta livfulla scener med mycket musik. Ett slags digital och internationell liveperformance med "humor, melankoli och starka känslor" enligt Ulrika Malmgren. Utifrån en dystopi om ett totalitärt samhälle gestaltas de olika rädslorna. Själv spelar hon "en foliehattmänniska" som helt har förlorat det liv hon hade innan.
– Jag är en sådan där tokig person som har stanniol på huvudet, som inte vill vara övervakad och är rädd för strålning. Som inte har något kvar och som lever helt själv. Det är en skräckfantasi om hur jag skulle kunna bli.
Hela projektet föddes som en konsekvens av corona, men också utifrån en större diskussion om hur konstnärer och skådespelare globalt skulle kunna jobba för demokrati. Initiativet kommer från det brasilianska teaterkompaniet Os Satyros från Sao Paolo vars teaterskola, SP Escola de Teatro, Ulrika Malmgren och Stockholm konstnärliga högskola har samarbetat med de senaste tio åren.
"Överrumplande"
I våras jobbade hon dubbelt från karantänen hemma i lägenheten: dagtid som lektor i scenisk gestaltning, nattetid som Zoomskådespelare i den brasilianska urversionen som vid det här laget spelats i mer än 100 föreställningar.
– Jag var så chockad över att det kändes på riktigt, det blev en så fantastisk upplevelse. Det var överrumplande vilken kontakt vi fick med människor, när de slog på sina kameror och vi kunde se hur det såg ut hemma hos dem. Det var så himla mycket skräck, och rädsla för att bli sjuk och bli av med jobbet från människor utan sjukvård och säkerhetsnät. Diskussionerna efter föreställningarna kunde bli två timmar, berättar Ulrika Malmgren.
Skådespelarna kan se hur publiken loggar in från helt olika länder och adresser. Då har ensemblen redan befunnit sig "backstage" ett par timmar via en Whatsup-grupp där man följer varandras förberedelser.
Scenograf i Brasilien
Scenografen finns med från sin karantän i Brasilien. En sydafrikansk skådespelare, Napo Masheane, befann sig förra veckan mitt i en storm som äventyrade uppkopplingen både för henne och kollegan i Johannesburg vilket gjorde att man för första gången tvingades ställa in en föreställning.
"Som en vampyr"
Lördag 19 december ges årets sista "The art of facing fear" i den europeiskafrikanska uppsättningen som Ulrika Malmgren nu medverkar i. Här befinner sig alla skådespelare i samma tidszon. Tillsammans med kollegan Katta Pålsson i Darling Desperados har hon också producerat en uppsättning i USA, och snart även en i Indien.
– Jag har sällan jobbat så hårt. Jag börjar se ut som en vampyr.
– Men det här är ny mark, det är ingen som har gjort det här förut. Vi har inte tjänat en spänn, alla är professionella skådespelare som blivit av med massor av jobb. Det har blivit en arena där vi kan diskutera teaterns framtid.
