– Knô! Det är ett härligt ord att säga, "knô dig inte", "sluta knô", säger Emmy Rasper.

Det göteborgska ordet har sitt ursprung i verbet "knåda" men används numer mest i bemärkelsen "trängas". Inte sällan kan det höras på någon av stadens spårvagnar.

Emmy Rasper är född och uppvuxen i Göteborg, och även om hennes dialekt har vattnats ur lite med åren så känner hon en stark tillhörighet i göteborgskan.

– Jag är gift med en boråsare som tror att han är göteborgare. Jag retar honom för det, och då blir jag medveten om min egen göteborgska.

I sitt arbete som programledare för "Språket" i Sveriges Radio P1 har hon märkt att dialekter också kan vara laddade.

– Folk har många känslor kring dialekter, både sin egen och andras, det kan vara till exempel stolthet eller skam. Det handlar ju så mycket om grupptillhörighet – "det är vi här som pratar på det här sättet".

Emmy Rasper ser dialekter som en språkskatt vi ska vara rädda om. Hon påpekar att hennes favoritord är särskilt aktuellt så här i coronatider, men säger, halvt på skämt halvt på allvar, att det också är lite hotat.

– Just nu får man inte knô på spårvagnen och bussen. Det är ganska skönt att slippas knô, men jag är också orolig för ordets framtid – att vi kommer att sluta knô nu när vi ska hålla social distans. Och man kan ju också vilja knô med sin familj i soffan.