Idealet för den nutida människan är att kunna prata rikssvenska på jobbet, men på fest kunna koppla om och ha en dialekt i bagaget. Det konstaterade Fredrik Lindström när hans ljudbok "100 svenska dialekter" kom i höstas.

På Institutet för språk och folkminnen jobbar dialektologen och språkvetaren Eva Thelin med "Svenskt dialektlexikon", som inom ett par år kommer att börja publiceras successivt på nätet. Där märks ett ökat intresse för landets dialekter framför allt på den mängd frågor som institutets medarbetare tar emot. Lexikonet bygger på samlingar i institutets arkiv i Uppsala. Där finns cirka sju miljoner ordlappar och de äldsta uppgifterna är från 1600-talet.

"Krumelur eller konstigt tecken"

Tvingad att begränsa sig till ett enda favoritdialektord väljer Eva Thelin "koves", ett ord som används i Kungsör, på gränsen mellan Sörmland och Västmanland, där hon själv växte upp. Ordet förekommer främst i Västmanland, södra Dalarna, västra Uppland och östra Värmland, men det finns också en del uppgifter längre norrifrån.

För Eva Thelin betyder det ungefär "krumelur eller konstigt tecken i skrift". Men koves kan också användas i betydelser som "hastig rörelse med kroppen" eller "avstickare, omväg", exempelvis när man är ute och går.

TT: Hur använder du det?

– "Vad är det här för koves?" För mig är det konkret, men det används också bildligt och kan betyda att man gör en undanflykt, att man försöker slingra sig.