Det har varit osäkert in i det sista. Men Backa teater har nu premiär på Johanna Svalbackes nya pjäs, i regi av Marcus Carlsson. "Luciakandidaterna" ska först visas för mindre grupper av skolungdomar, och eventuellt ha premiär för allmänheten i framtiden.
– Å ena handen är man väldigt glad över att få jobba, repa och möta en ung publik. Men konstnärligt är det flera svårigheter. Man får tänka på ett annat sätt, och hålla avstånd. Men vi är väldigt glada över att ha kommit så här långt, säger Marcus Carlsson.
Svalbacke och Carlsson gjorde uppsättningen "Shirins vargar" tillsammans på Göteborgs stadsteater, en föreställning som bland annat berörde sexuella övergrepp. Denna gång handlar det om tre unga tjejer, Aylin, Anna Å och Christina Ottenäs, som möts i kyrkokapellets omklädningsrum där de väntar på att få veta vem som ska koras till Trollhättans Lucia.
Luciatåget en symbol
Pjäsen fångar hur småstadslivet kan vara, tycker Marcus Carlsson. Själv är han uppvuxen i Karlskoga, och bekant med hur man i det lilla samhället tvingas ihop med människor som är väldigt olika en själv. Småstaden kan betyda tristess. Men samtidigt hade Marcus Carlsson själv en positiv känsla för sin stad.
– Det är inte bara deppigt, jag har försökt hitta en romantik och ett skimmer som vi har valt att förhöja. De äter på McDonalds, men deras pommes frites glittrar, säger han och skrattar.
Luciatåget är en metafor för tonårstidens kamp med att vara rätt. En händelse på en rast eller en fotbollsträning räcker för att man plötsligt ska befinna sig på fel sida, menar Marcus Carlsson.
– Luciatåget är så laddat, det står både för utanförskap och gemenskap och det är tonåren för mig.
Letar i det komplexa
När tjejerna berättar om sina liv blir det bitvis mörkt: det handlar om ätstörningar, självmordstankar, och tveksamma sexuella möten. I tonåren finns ett sug nedåt, menar Carlsson, som gör att många lättare vågar kasta sig ut i tveksamma och äventyrliga händelser.
– Men man kan hamna fel och gå vilse. Och de här tjejerna rör sig där hela tiden.
Att tjejerna ändå pratar om det som hände gör att pjäsen också är ljus. De rör sig fram och tillbaka mellan de två världarna, mellan det ljusa och det mörka.
Det var just manusets komplexitet Marcus Carlsson uppskattade med Johanna Svalbackes förra pjäs, och även här försöker duon att inte väja för det komplicerade. Till exempel när en av tjejerna träffar en äldre man, och de har sex på ett hotellrum.
– Vi har pratat mycket om hur man visar det. Det är en ung publik som ska se och samtidigt vill man inte ducka för det. Vi har letat i den komplexiteten, säger Marcus Carlsson.
Humanistisk blick
Uttrycket är filmiskt, med tvära klipp mellan olika scener och musik som binder samman berättelsen. Marcus Carlsson har hämtat inspiration i skräckens värld: soundtracket kommer från skräckfilmer. Pjäsen har också en del övernaturliga inslag.
– Det är som "Fucking Åmål" möter Stephen Kings "Carrie". Jag behövde uttrycka tonårskänslorna och tyckte att skräcken var passande för där kan det också vara väldigt starka känslor, som kommer plötsligt.
Marcus Carlsson hoppas kunna skapa ett scenspråk som är underhållande för ungdomar.
– Jag hoppas också att de efteråt kan se på sig själva och på andra på ett mer komplext sätt, och ha mer förståelse för sina egna och andras problem och situationer. Att de får något slags mer humanistisk blick.