– Jag skulle gärna göra ett intimt album, med få musiker, där jag kunde samla på mig lite favoriter bland alla de bra låtar som finns där ute i världen, säger 73-åringen till TT.
Just det där med åldern har gjort att han tillhör riskgruppen i covid-19-tider, och hustrun Pernilla övervakar noga att maken inte utsätter sig för några risker. Han får till exempel inte följa med för att handla mat, det sköter hon. Och när det nu ska göras pr för både bok och singel blir det inga långa resor runtom i landet.
– Men så här går ju bra, säger han och visar på det stora köksbordet i hemmet, där vi med varsin kaffekopp har placerat oss på varsin sida och på bra avstånd.
Han berättar att han tidigare har haft principen att inte göra julmusik, eftersom han tycker att det har gått inflation i genren.
– Men så ville de på skivbolaget att jag skulle lyssna på den här låten och jag föll pladask. Vi gjorde den i den gamla EMI-studion i Skärmarbrink, där ju allt i musikväg hände en gång i tiden. Nostalgin stod som spön i backen, säger Björn Skifs.
– Jag ville ha lite croonerstil, lite americana, med stråkar och med körer, och det var roligt. Och där kände jag att jag fick lust att göra mer, kanske ett album, väldigt intimt, kanske akustiskt och med ett elpiano. Det är ingen revolutionerande idé, men det skulle vara kul. Och det vore enkelt att turnera med ett så litet band.
Han säger att detta med en självbiografi inte är något han funderat så mycket över under åren, och när han fick en förfrågan var första tanken ”har jag något att berätta?”.
– Sen tänkte jag att det kunde vara kul för barn och efterlevande. Vad gjorde gubben egentligen? Det var en stor anledning. Jag har inte fört dagbok under åren, men jag har haft gamla almanackor där jag rent praktiskt har antecknat vad jag har gjort. Sedan har det poppar upp grejer, det ena har triggat det andra. ”Det där måste jag ju ha med”, personer och händelser har gjort sig påminda.
Boken gör nedslag i en lång karriär, från barndomen fram till idag. Det mesta är positivt – undantag är bland annat den otäcka känslan när flera personer i det gamla kamratgänget gick bort tätt efter varandra, och intrigerna kring den misslyckade uppsättningen av musikalen ”Spök” på Cirkus 2013. Skifs kritiserar hårt de båda huvudrollsinnehavarna utan att namnge dem.
– För den som är intresserad och nyfiken är det lätt att ta reda på namnen. Det finns mer att berätta, det är det här jag valde. Det är fortfarande väldigt jobbigt, det sitter som en jättetagg både hos Pernilla och mig.
Skådespelarkarriären menar han är över, trots att han fortfarande är nyfiken känner han att ”glöden har falnat något”. Han var erbjuden några dramatiska roller, men dåligt självförtroende gjorde att han tackade nej, han ser sig som ”den lättsamme underhållaren”.
– Pension? Helt sluta jobba? Jag har snuddat vid tanken, men samtidigt är det så jäkla kul att sjunga. Jag har alltid sagt att jag hoppas att jag aldrig blir nöjd. Sedan kan jag nån gång komma på mig själv med att tänka att jag känner mig nöjd, och det är skrämmande.