I TV4-programmet "Återskaparna" får människor lämna in föremål har som betytt extra mycket för dem och få det lagat av experter. Under programmets inspelning fick programledarna själva en tankeställare om vad som egentligen blev kvar efter farmor, om man har sparat något betydelsefullt till sina barn och hur man ska göra för att nästa generation ska vilja ta över ett föremål.

– Jag skulle älska om min dotter ville ta över något från mig och sedan hennes dotter efter henne, säger Lotta Lundgren.

Bland föremålen i premiäravsnittet finns ett ärvt golvur som slutat att gå och en sliten vespa som bär på många minnen. Allt repareras varsamt i verkstaden, och medan skavankerna rättas till får också föremålens ägare en chans att hedra personen de tillhörde.

– Vi gillar tanken på att man ska kunna hitta ett annat sätt att förhålla sig till saker än det här med att slänga och köpa nytt. Det känns som ett knäppt sätt att leva, säger Erik Haag.

Om att inte ha något kvar

Programledarduon, som i somras lämnade SVT för TV4, ser tillbaka på vilka saker de har kvar från sina respektive släkter och kommer fram till att det inte är mycket.

– Noll, säger Lotta Lundgren. Och fyller i:

– Det är en stor sorg att inte ha något kvar, mina föräldrars generation från sena 40-talet ville göra sig av med det gamla och skapa nytt.

Vad nästa generation ska se som betydelsefullt är svårt att styra över och det kanske inte alltid blir det man hoppats. Erik Haag berättar om sin farmor som ville skapa intresse för Värmland, men att hennes vilja skapade motsatt effekt. Och om stensamlingen.

– Hon hade en stor stensamling som hon ville att vi skulle ta över. Det var stenar hon plockat i Danmark och sedan visat upp på Arbetsförmedlingen där hon jobbade, hon var ju chef så ingen kunde säga vad de tyckte. Hon pratade alltid om Värmland och det var som en aversionsterapi.

– Men nu älskar jag Värmland, lägger han till.

Lösningen är, enligt Erik Haag, "omvänd psykologi" -- att göra det motsatta och inte trycka på för hårt.

Den yngre generationens intresse

Under programmets gång upptäckte de båda att det finns ett större intresse för släktklenoder än vad de först trott.

– Man förvånas, jag har tänkt att vi i Sverige lever så individualistiskt, men vi fick bevis på att många lever med sin släkt i åtanke och att unga människor är intresserade av att knyta an till äldre generationer. Det gör att man känner sig mindre ensam, säger Erik Haag.

Skamfilade saker fick nytt liv, och botade en del dåliga samveten.

– Många kom in med objekt som de hade otroligt dåligt samvete för, som de låtit förfalla och kanske kände att de hade svikit sina föräldrar som tagit så väl hand om sakerna. Det var fint att se att det dåliga samvetet försvann när de blev återställda, säger Lotta Lundgren.