Barnen Willoughby har råkat få ett par riktigt usla föräldrar. Mamma och pappa Willoughby är nämligen totala egocentriker som hatar barn. Men trots att de bara älskar sig själva och varandra – eller kanske just därför – har de ändå lyckats avla fram fyra olycksaliga ungar: Tim, Jane samt tvillingarna Barnaby och Barnaby. Syskonen lever osedda, oälskade och hungriga i familjens gamla kråkslott, men en dag får de nog och bestämmer sig för att göra sig själva föräldralösa. De lurar i väg mamma och pappa på en jorden runt-resa med flera dödliga stopp så att de förhoppningsvis aldrig mer ska återvända.
"Om ni gillar historier om familjer som håller ihop och älskar varandra där allt slutar lyckligt, då är det här ingen film för er", förklarar familjens katt, som fungerar som vår ciceron genom historien.
Vanvård, svek och föräldramord – det här är med andra ord ganska tunga ämnen för unga tittare. Och angreppssättet är att trampa gasen i botten och göra historien till en färgsprakande berg- och dalbanefärd i rasande tempo. Berättandet är bitvis rent maniskt när barnen stiftar bekantskap med en hittebebis, en snäll barnflicka, en mystisk godisfabrikör, en pengalysten husmäklare och en armé av kallhamrade myndighetspersoner. Äventyret har drag av "Familjen Addams", "Ensam hemma", "Hotell Transsylvanien" och "Kalle och chokladfabriken".
Någonstans landar vi en sensmoral om att det går att hitta kärlek och gemenskap även utanför de rådande familjenormerna. Här bankar ett stort hjärta – även om stora delar av både värme och mörker drunknar i allt buller. Samtidigt är den förvirrande tonträffen en styrka. Filmen är helt enkelt kul i all sin knäppknasighet. Okej, ibland famlar den efter att hitta en egen personlighet, men den känns också uppfriskande uppkäftig jämfört med Pixar och Disneys perfekt frammejslade känslor.
Animationerna gör också sitt. De är enkla och stiliserade och bryter av på ett snyggt sätt mot det rastlösa berättandet. Samtidigt bjuder bilderna på många fantasirika detaljer och strukturer. Familjemedlemmarnas röda hårburr ser till exempel ut som greppvänligt garn, vilket också vävs in i historien. Den svenska dubbningen håller helt okej standard, där bland andra Johan Ulveson och Maria Lundqvist gör ett bra jobb som svenska ersättare för internationella stjärnor som Maya Rudolph och Ricky Gervais.
