Det är den första av två episka filmer om Danmark under de år landet var ockuperat av nazisterna. "De förbannade åren" har blivit en stor succé i Danmark, den sågs av nästan 400 000 personer innan coronaviruset stängde biograferna.

Filmen centreras kring familjen Skov. Fadern är fabrikör, familjen är rik och lever ett behagligt överklassliv med kontakter i regeringen. När nazisterna ockuperar landet fortsätter livet nästan som vanligt, åtminstone ett tag. Naziuniformer blir vanliga på gatorna, tyskarnas uppenbara oövervinnerlighet i kriget gör att affärsmän och politiker vill samarbeta med dem, inte minst för att tillförsäkra sig fördelar när Hitler har vunnit kriget.

Pappa Skov tycker inte om ockupationsmakten, men samarbetar för att hans fabrik inte ska gå omkull. Mamma Skov har svårt att dölja sin motvilja, såväl för nazisterna som för de som samarbetar med dem. De har fem barn – sonen Aksel blir mer och mer övertygad antinazist, medan Michael fängslas av de nazistiska idéerna. Allt eftersom tiden går blir konflikterna både i samhället och i familjen allt vassare – hur det gick i kriget vet vi, vad som händer i familjen Skov får vi veta när del två kommer 2022.

Refn har när han arbetat med Lars von Trier ofta varit regiassistent – kanske är det von Triers experimenterande och oförutsägbarhet som gjort att han nu velat koppla av med att göra en mycket traditionellt berättad film. Filmen tar sig metodiskt och linjärt fram genom åren, och skildrar krigets utveckling genom det som händer familjen Skov. Det finns några dramatiska scener med skottlossning och försök att smuggla människor till säkerheten i Danmark, men det mesta av dramatiken sker i och mellan människorna.

Och tack vare lysande skådespelare som Jesper Christensen och Bodil Jørgensen så tror vi på de här personerna. Barnen spelas av unga skådespelare som kan ta för sig och bland birollerna hittar vi Claes Malmberg som en sällsynt sliskig kollaboratör.

Är vi i Sverige intresserade av att se en film om vad som hände i Danmark under andra världskriget? Jag hoppas det, för ”De förbannade åren” är en utmärkt film, värd en stor publik även här. Kanske speciellt nu, när Danmark inte vill veta av oss svenskar, medan Sverige under krigsåren var frihetens hägrande mål för de danskar som flydde undan ockupanterna.