Författarna Paolo Giordano och Slavoj Zizek var några av de första att, rekordsnabbt, ge ut böcker om den pågående pandemin. Men mer litteratur har dykt upp i coronans spår. Den amerikanska redaktören Alice Quinn har samlat 85 poetiska betraktelser om bland annat isolering, tristess och sorg i “Together in a sudden strangeness: America’s poets respond to the pandemic”. Och i den svenska boken "Corona – 19 författare om krisen" formulerar författarna sin syn på litteraturens kraft i svåra tider.

Att det är fackböcker och antologier som först tar upp viruset är inte en slump.

– En etablerad författare hinner inte skriva en roman om corona på två månader, säger Daniel Sandström, litterär chef på Albert Bonniers Förlag.

Syns i fiktionen

Redan tidigt märktes ett sug efter berättelser som kunde göra den nya främmande verkligheten mer begriplig. Albert Camus "Pesten" kom nyss i nyutgåva och Hanne Vibeke Holsts "Som pesten" blev efterfrågad igen. Nu börjar också den nyskrivna skönlitteraturen närma sig ämnet. Bonniers har tagit emot fler debutantmanus än vanligt i vår, och många av dem handlar om pandemier och katastrofscenarier, konstaterar redaktören Helena Ljungström.

– Sådana berättelser har funnits längre än corona. Men vi ser att det kommer många sådana berättelser just nu. Det smygs in i det som skickas till oss, på samma sätt som man kunde se följder av metoo i manusen, säger hon.

De många osäkra faktorerna kring viruset gör att ämnet passar väl för genren "spekulativ fiktion", tycker Daniel Sandström. Det framhåller också Håkan Bravinger, litterär chef på Norstedts, som i sommar ger ut en spänningsroman om en pandemi. Den handlar om ett virus som sprider sig från Stockholm till resten av världen.

Men Håkan Bravinger tror att litteraturen kommer att påverkas djupare än så.

– Vi vet inte hur länge det här kommer hålla i sig. Men vi kan redan nu se att det förändrar samhället i grunden. Sådana mer omvälvande händelser används ofta väldigt symboliskt av författargenerationen.

Pandemi som vägskäl

Det är inte heller bara nyskriven litteratur som påverkas – alla författare med manus som är aktuella det här året har behövt förhålla sig till corona, berättar Daniel Sandström.

– Och den som håller på med en bok som kommer ut nästa vår får antingen skriva in det här som en del av texten eller flytta handlingen ett år tillbaka i tiden. Även om folk inte vill befatta sig med coronan så är den svårt att bortse från om du beskriver Sverige 2021, säger han.

Viruset gör också en del skildringar oväntat aktuella, som när Anna Jansson gav ut "Främmande fågel" under fågelinfluensan. Under våren betraktade Jessica Schiefauer virusets framfart med stigande förvåning. Sedan 2010 har hon arbetat med romanen "Bärarna ", som skildrar en värld där en smitta har härjat i decennier.

– I min roman har man nästan lagt smittan till handlingarna. Att hitta ett botemedel och kunna gå tillbaka till tillvaron som den var före smittan har man sedan länge slutat hoppas på.

Parallellerna är många – hon använder ord som "spridare", "karantän" och "smittbärare". Och även om boken inte handlar om corona tar den upp hur världen kan omformas av en pandemi.

– Nu kommer det fler essäer, reportage och forskare som börjar prata om en pandemi som ett vägskäl, och en möjlighet att backa till vad som är centralt för mänsklighetens överlevnad och välmående. Och de sakerna har jag fokuserat på hela tiden. Så där blir det läskigt aktuellt.

Möjliga världsordningar

Schiefauers bok, som ges ut i oktober, handlar om hur folk beter sig när allt ställs på sin spets. Den värld vi lever i är bara en av flera möjliga rådande världsordningar, argumenterar hon. Sådana frågor kommer litteraturen att uppehålla sig mer vid, tror också Daniel Sandström.

– Eftersom det här är det största vår generation har varit med om, eller egentligen det största sedan andra världskriget, är det en stor fråga vilket samhälle vi återvänder till.

Han förutspår att vi kommer att se fler naturskildringar, och böcker med en mer existentiell dimension. Många kommer att ställa sig nya frågor om livet, gissar också Håkan Bravinger.

– Jag skulle inte bli förvånad om vi kommer få se berättelser som handlar om individer, som får problem på grund av det här, säger han och nämner teman som familj, åldrande och ensamhet.

– Kanske kommer synen på ensamma och äldre människor att förändras, med den utsattheten som man kan känna. Det är stora frågor som litteraturen kommer att ägna sig åt. Det finns mycket intressant som kan komma upp till ytan.