Den norska författaren, dramatikern och regissören Beate Grimsrud har avlidit vid 57 års ålder. Grimsrud föddes 1963 i Bærum, men har sedan 1984 varit bosatt på Södermalm i Stockholm, och skrev både på svenska och norska.

– Det är ett stort och märkvärdigt författarskap som utan att romantisera psykossjukdom får oss att leva med i tankar och känslor som rör sig i andra sfärer än de vanliga, säger Maria Schottenius, kulturskribent på Dagens Nyheter.

Enligt Maria Schottenius förmedlar Grimsruds konstnärliga gärning en livsenergi mot alla odds.

– En av våra mest glänsande stjärnor på den nordiska himlen har slocknat. Det är så sorgligt, säger hon.

"Unikt tonfall"

Enligt författaren Inger Alfvén, som var nära vän till Beate Grimsrud och även arbetade tillsammans med henne, hade den norska författaren en unik röst.

– Hennes författarskap var gränsöverskridande i ordets bästa bemärkelse, både fantasirikt och realistiskt på en och samma gång. Hon utvecklades så mycket som författare från de första böckerna, men redan debuten var originell, med en röst och ett tonfall som inte liknade någon annans, säger hon.

"Egen blick"

Även Charlotte Aquilonius, som var Beate Grimsruds svenska förläggare på Albert Bonniers förlag, framhäver författarens unika blick.

– Beate hade en egen blick för sådant som andra inte såg. Hon kunde upptäcka saker som gick andra förbi. Och mitt i allvaret – hennes böcker kretsar ju ofta kring det existentiella – hade hon humorn i bakfickan, säger hon.

Charlotte Aquilonius säger att alla Grimsruds verk är unika, men framhåller speciellt hennes senaste roman "Jag föreslår att vi vaknar".

– Hennes senaste roman gör ett helt oförglömligt intryck på läsaren. Hon var ständigt på jakt efter en kärna, och hon ställde alltid överrumplande frågor. Beate nöjde sig aldrig med svepande svar – och omvandlade de där frågorna till fantastisk litteratur som var en gåva till läsarna.