Författaren och komikern Jonas Gardell och författaren och programledaren Mark Levengood har poddat tillsammans länge, men på andra plattformar. Där har de varit väldigt populära bland lyssnarna, vilket Gardell tror beror på flera saker. Dels att de snabbt hittade en jargong som är väldigt lik den de har tillsammans hemma, humoristiskt gnabb som folk uppskattar.

– Vi är inte tillrättalagda, vi är som vi är privat. Vi har byggt vår 34-åriga relation på att vi har skrattat väldigt mycket. Vi förolämpar varandra med glad ivrighet: får den andra in en riktig fullträff skrattar vi bara ännu mer. I en tid där lättkränkthet är på modet är det lite roligt att man kan kalla den andra för en nazistisk galt och så skrattar man bara jättemycket och går vidare, säger han.

Fullkomligt oförstående

Den andra anledningen, tror Gardell, är att de var fullkomligt oförstående inför vad en podcast egentligen var när de startade.

– Vi är liksom så gamla!? När Alex och Sigge lyssnade på vår podd konstaterade de att det låter som att vi gör ett helt vanligt radioprogram. Vi ba: "Ja, är det inte det då?!".

Naturlig hemkomst

Slutligen insåg de dock att de blivit bättre och bättre på att göra podcast och ville ta den ett steg vidare. Dock stod de inte ut med tanken på att göra reklam, så det naturliga steget blev att ringa Sveriges Radio och helt sonika fråga om de ville ha podden. Det ville public service-bolaget.

– För oss känns det som en väldigt naturlig hemkomst. Båda har en gedigen bakgrund inom public service och radio. Vi var båda Ingrid Dahlbergs (tidigare chef på SVT Drama, reds anm) bitches när det begav sig, säger Jonas Gardell.

Enda utmaningen med att flytta podden till Sveriges Radio är att Gardell måste tänka på sin frispråkighet.

– Vi får väl se om det bara blir ett eller två avsnitt innan vi kraschar, haha! Men jag är inte orolig, jag är ju en oerhört vänlig och förtjusande liten varelse!