Den internationellt kända konstnärsduon Elmgreen & Dragset har sedan 1990-talet utforskat relationen mellan kontext och förväntan. Ting och företeelser från vardagen sätts i nya sammanhang.
Vad händer, till exempel, om en av modemärket Pradas butiker uppförs mitt i ingenstans i den amerikanska öknen, drygt fyra mil från orten Marfa i Texas? Jakten på det svaret resulterade i "Prada Marfa", en av duons mest uppmärksammade installationer, som avtäcktes 2005.
Livbojar till alla
2021 är det Djurgården i Stockholm som blir hemvist för ett verk signerat Elmgreen & Dragset. "Life rings" tornar upp sig vid Djurgårdsbrunnskanalen, mitt emot Sjöhistoriska museet.
Konstruktionen är en fortsättning på en serie mindre skulpturer med sammanhängande livbojar som duon skapat tidigare.
– Det är skulpturer som har påmint om min och Michaels relation och vårt samarbete. Då satte vi ihop två livbojar med varandra, så att de blev ett slags omöjlig livboj. Det finns ju något vackert i omöjligheten också, säger Ingar Dragset.
"Sta'n är full av vatten", som artisten Robert Broberg konstaterade en gång i tiden. Livbojen är därför ett vanligt inslag i huvudstadsbornas vardag. Men i Elmgreens och Dragsets tappning går det att föreställa sig hur någon, kanske en högre makt, insett att det inte räcker med bara en livboj – det behövs en hel drös, för vi är alla i trubbel.
– Ja, så kan man absolut tolka det. Men skulpturen handlar ju också om sammanhållning, om våra relationer till varandra, säger Dragset.
"Dialog med omgivningen"
"Life rings" är förvärvad av prinsessan Estelles kulturstiftelse och blir del av skulpturparken som ska växa fram på Djurgården. Att det blir där som konstnärsduons första offentliga utomhusskulptur i Sverige hamnar känns helt i samklang med deras ideal, enligt Ingar Dragset.
– Vi båda tycker att det är otroligt fint att konsten kommer ut dit folk är. Du ska inte behöva någon doktorsgrad i konsthistoria för att kunna gå in och uppleva den på något museum, säger han.
– Det här är också en otroligt populär och välbesökt park, så det är klart att det gör en glad som konstnär att det man gör är synligt på det sättet, att det kommer in i en mer dagligdags dialog med omgivningen.