le Carré samlade en stor del av den svenska socialdemokratins främsta företrädare vid prisutdelningen en gråmulen eftermiddag, många av dem som verkat i den samtid av kalla kriget, stormaktskonflikter och politiska maktspel som präglat vår samtid.
Han sade själv att han övervägt om han verkligen ville ta emot ett pris, men sade sig sedan ha fördjupat sig i Olof Palmes gärning, och kände delvis igen sig själv.
Och så liknade le Carrés retorik politikern Palme som kunde reta världsledare besinningslöst.
– Jag vill ha honom här, nu när råttor har tagit över vårt skepp, sade le Carré och hänvisade till det brittiska utträdet ur EU.
En fråga som var aktuell då. Och fortfarande är. Precis som le Carrés författarskap.
Efter talet, i en kort pratstund, lyssnade han eftertänksamt, funderade på frågan om vem Palme skulle ha känt igen sig hos i le Carrés romaner:
– Det var Smiley, tror jag. Det har man sagt mig att Palme själv sade, log le Carré, som själv fortsatte att skriva även i det sista.
– Och alltid för hand, med en sådan här, sade han och tog upp en tuschpenna med smal spets ur innerfickan.