Det är egentligen flera månader sedan danska Lea Porsager skulle ha invigt sin första utställning på Moderna Museet i Stockholm. Men coronapandemin har försenat "Stripped", från november förra året till 25 mars i år. Och nu kan varken konstnären eller kuratorn närvara – på grund av reserestriktioner från och till Danmark.

– Jag hoppas att jag i alla fall kan se den innan den stänger, säger hon per telefon.

Alla verken i utställningen är nya, och Lea Porsager har övervakat installationen av magnetiska bönekvarnar, ikonmålningar och 3D-animationer genom digitala rundvandringar och i en 3D-modell.

Vindkraftverk som symbol

Utställningens största element är ett enormt vindkraftverk, som väger hela sex ton. Dess tre turbinblad ligger på marken, sönderslagna i skärvor. Lea Porsager har varit fascinerad av vindkraftverk ända sedan barndomen.

– Jag växte upp med ett i trädgården. Det var som en symbol för vänsteridealet om förnybara källor. Det var det godas symbol. Men jag var också väldigt rädd för den, säger hon och skrattar till.

Hon inspireras av vetenskap – särskilt kvantfysik – mystik och feminism, och låter begrepp och element från de olika världarna kollidera och korsbefrukta varandra. Vindkraftverket kallas till exempel "GOD" - för generator, operator and destroyer, vilket syftar på kundaliniyogans tolkning av Gud som både livgivare och förstörare. Lea Porsager upptäckte också att de första väderkvarnarna i bruk var tibetanska bönekvarnar.

– De kunde röras av vinden, men också av händer som i en bön. Det var ett sätt att starta mantrat, som då började kommunicera med kosmos.

Fysik och andlighet

Vindkraftverket är en stor vetenskaplig prestation, menar Lea Porsager. Hon ser det också som en kraftfull symbol för energi – men med en baksida.

– Det kan också vara en symbol för ett samhälle där vi hela tiden behöver mer energi för att hålla jämn takt med våra ökande behov, säger hon.

Lea Porsager undrade vilken vind hon kunde använda sig av i museets stillastående salar. Hon blev inspirerad av teorin om mörk materia, och idén om att vi utsätts för partiklar som vi inte kan se eller känna. Vissa teorier tyder på att denna partikelvind är starkast runt pingst, vilket hon tycker är underhållande.

– Vid pingst pratar man också om den Heliga anden som en vind som får folk att tala i tungor. Var det den typen av vind som jag aktiverade?

I utställningen är det som att den andliga delen talar i tungor med vetenskapens språk, menar Lea Porsager. De två elementen möttes även i hennes eget liv: hon upptäckte kvantfysiken genom kundaliniyogan. Sedan dess har hon inspirerats av tänkare som Karen Barad och Wolfgang Pauli, och hon har beundrat de enorma mätinstrumenten på plats i partikelacceleratorn i Cern.

– Jag har en dragning till de fysiska elementen och till dimensionen som inte går att begripa: hur materia och mening är sammankopplade.

Förkroppsligar det svåra

Lea Porsager försöker också att förkroppsliga de så svårförståeliga frågorna. Feminismens så kallade "situerade kunskap" har hjälpt henne – teorin som kritiserar föreställningen om att forskaren är en neutral observatör av verkligheten.

– Man kan inte ta sig själv ur situationen – man är en del av den, både av problemet och lösningen. Jag gillar att försöka hantera den dimensionen. Vi kan inte stå utanför världen, säger Lea Porsager.

Därför finns subtilt sexuella undertoner i vissa av verken, som ett sätt att föra in kroppen i konsten. Vindkraftverket är också en nedriven fallisk symbol, som har öppnats på nya sätt, säger Lea Porsager, vars konst är känd för sina många olika dimensioner.

– Det är ett sätt att ladda materialet för mig, men om man inte fattar alla olika lager som jag har tänkt på går det bra ändå. Det är nog omöjligt att fatta allt!